Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmet i naturens hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mayer, hvilken visat, att om en mängd meteorer
nedstörtade i solen, hvarvid tydligen deras
lefvande kraft skulle förvandlas till värme,
vore detta tillräckligt att underhålla solens
temperatur. Solens volym skulle visserligen derigenom
förstoras, men enligt hans beräkning skulle denna
förstoring under loppet af 30 000 år ej öka solens
skenbara diameter med en bågsekund och således för
oss vara fullkomligt omärkbar. Då vi dock ej känna
någon orsak, hvarigenom dessa i solen sig hopande
massor å nyo skulle utströs i rymden, stå vi här
vid en stor lucka i vårt vetande. Detta meteorregn
skulle, om också efter en lång tid, slutligen upphöra,
hvarefter solen skulle afsvalna och allt lif och all
verksamhet inom solsystemet upphöra. Det är sant,
att enligt allt, hvad vi känna om förhållandena
inom naturen, mera arbete förvandlas till värme,
än värme till arbete, och att således efter
en tillräckligt lång tid allt arbete borde vara
förvandladt i värme. Men då detta senare enligt sin
natur utstrålar från en varmare kropp till en kallare,
så länge någon temperaturskilnad dem emellan eger rum,
skall slutligen ingen olika temperatur inom universum
finnas. Öfver allt skulle då herska samma temperatur,
hvila och död.
Med erkännande af riktigheten i denna slutledning
böra vi dock blygsamt tillstå, att mycket i naturen
ännu är för menniskan förborgadt, hvarför vi ej böra
tillägga en dylik, om ock väl grundad slutledning,
en allt för stor vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
