- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
570

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskinens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi betvifla mycket, att markisen någonsin konstruerat
sin maskin annat än i hufvudet. Emellertid kan man
göra sig en föreställning om hvad han menar. Man tänke
sig en ångpanna a (fig. 499) med två rör ff, som nedgå
i hvar sitt bredvid stående vattenkärl. Dessa kärl
b och c äro ofvantill slutna och kunna endast tömmas
genom de nära till bottnen gående stigrören gg. Om
ett kärl, t. ex. det till höger, fylles med vatten och
ångkranen uppvrides, trycker ångan på ytan af vattnet,
så att detta uppressas genom stigröret. Medan det ena
kärlet sålunda tömmes, kan det andra fyllas med vatten
o. s. v. Kranarna p och o kunna härvid inrättas så,
att de i den ena ställningen insläppa ånga och i den
andra vatten.

Worcesters apparat har den fördelen framför de Caus’,
att vattnet, som skall uppfordras, här förblir
jemförelsevis kallt, emedan ångan, liksom i våra
ångmaskiner, frambringas i ett annat kärl än det,
hvari hon skall arbeta.
Denna skilnad är vigtig. Man måste sålunda medgifva,
att hos markisens "uppfinning n:r 68" i den dunkla
omklädnaden ligger förborgad en sund tanke, denna
må nu för öfrigt vara hans egen eller lånad från
Frankrike.

En långt vigtigare företeelse i ångmaskinens
historia än alla de nu nämda träder oss till mötes
i Denis Papin, hvars namn är allmänt bekant, ty
hvem har ej hörts talas om Papins gryta? Fig. 500
föreställer denna apparat. Han består af två ihåliga
jerncylindrar, den ena inuti den andra. Den yttre,
som har mycket tjocka väggar, innehåller det vatten,
som skall förvandlas till ånga; i den andra inläggas
kött, ben, o. s. v. Grytan tillslutes genom ett med
säkerhetsventil försedt lock, som tätt fastskrufvas,
hvarefter hon sättes på elden. Medelst det starka
ångtrycket utdragas nu de närande beståndsdelarna ur
de i grytan befintliga fasta ämnena mera fullständigt
än vid vanlig kokning.

Fig. 500. Papins gryta.

Papin, som uppfann detta slags kokapparat, var
en fransman och hade efter många vexlande öden och
irrfärder erhållit en profession i matematik i Marburg
i Hessen, der han äfven syselsatte sig med försök
rörande det praktiska användandet af vattenångan. År
1690 utgaf han en uppsats, der han föreslår en
maskin för tillgodogörande af vattenångans mekaniska
verkningar.

Apparaten utgjordes hufvudsakligen af
en kopparcylinder, sluten i nedre och öppen i öfre
ändan. I denna cylinder befann sig en rörlig kolf, som
skulle uppdrifvas genom ångans spänstighet, hvarefter
denna genom afkylning åter borde kondenseras. Då nu
ånga intar ett 1 700 gånger större rum än vattnet,
borde vid kondenseringen ett lufttomt rum uppstå
under kolfven och denna följaktligen genom det yttre
lufttrycket neddrifvas i cylindern. Med anledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/2/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free