Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskinens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolfslagets slut och låta ångan under den återstående
delen deraf utvidga sig. Hornblowers maskin var
dock ingenting annat än en Watts lågtrycksmaskin
med expansion, och så länge watt-boultonska
patentet räckte, fingo dylika maskiner endast af
patentinnehafvarna tillverkas. Emellertid erhöll
Hornblower patent på expansionsiden. Sedan tiden för
detta patent utgått, tog Arthur Woolf 1804 patent på
en maskin, i hvilken ångan verkade efter hvartannat i
två cylindrar. Han begagnade ånga af högt tryck och
dref expansionen jemförelsevis långt. Hans maskin
består af en mindre högtryckscylinder, bredvid
hvilken står en större cylinder med lågtryck. Då ångan
verkat med högt tryck och merendels utan expansion i
den mindre cylindern, öfvergår hon till den större,
der hon verkar med expansion, innan hon inströmmar
i kondensatorn.
Emellertid insåg man snart, att det är vida enklare
att låta expansionen försiggå i den första cylindern
och lemna den andra alldeles å sido. Detta uppnås,
såsom nämdt är, derigenom, att man före kolfslagets
slut tillstänger ångtilloppet. Nu mera konstrueras
de flesta stationära maskiner sålunda, antingen
man begagnar kondensator eller ej. Då, såsom vid
större industriela anläggningar vanligen är fallet,
en ångmaskin drifver flera arbetsmaskiner, hvilka
ej alltid samtidigt äro i verksamhet, är behofvet
af drifkraft temligen föränderligt. Häraf har man
föranledts att konstruera maskiner med föränderlig
expansion, d. v. s. en expansionstillställning,
medelst hvilken expansionsgraden i hvilket
ögonblick som helst kan ändras och man således
kan efter eget godtfinnande bestämma öfver
ångförbrukningen. Härigenom vinnes en betydlig
bränslebesparing. På senare tiden har man äfven
konstruerat maskinen så, att han sjelf reglerar
expansionen i mån af den kraft, som erfordras. Det är
emellertid tydligt, att om expansionen drifves långt
i en enda cylinder, blir maskinens arbete derigenom
ojemnt, emedan ångtrycket är så betydligt svagare
i slutet af kolfslaget än i början. Denna olägenhet
undvikes genom Woolfs eller, som han måhända rättare
borde heta, Hornblowers ide att använda två cylindrar,
af hvilka den ena är uteslutande expansionscylinder.
Högtrycksmaskinerna äro i följd af sin enkelhet
samt emedan de ej behöfva något kondensationsvatten
användbara till många behof, der kondensations- eller,
som han vanligen kallas, lågtrycksmaskinen ej kan
begagnas. På ett lokomotiv t. ex., der sjelfva
maskinen måste intaga minsta möjliga utrymme och
medförande af kondensationsvatten är en praktisk
omöjlighet, kan en lågtrycksmaskin tydligen ej
användas. I fråga om stationära maskiner bestämma
lokala förhållanden, huru vida kondensation bör
användas eller icke. En högtrycksmaskin af en ofta
förekommande form visas i fig. 509.
Då på en högtrycksmaskin den begagnade ångan vid sin
utströmning ur cylindern måste öfvervinna det yttre
lufttrycket eller en atmosfer, är tydligt, att,
om en sådan maskin använder ånga af 4 atmosferers
tryck, tryckskilnaden på ömse sidor om kolfven,
eller det s. k. effektiva trycket, endast uppgår
till 3 atmosferer. Begagnas åter kondensation, blir
trycket framför kolfven så obetydligt, att nästan
hela ångtrycket kommer maskinen till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
