Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaskraftsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med fettet ett smörjmedel, som minskar friktionen
mellan kolfven och cylindern. Maskiner af detta slag
tillverkas ej för högre effekt än 8 hästkrafter.
Den svagaste punkten hos Lenoirs gasmaskin är
antändningssättet, emedan den elektriska gnistan
stundom alls icke uppkommer eller också ej lyckas
antända gasen. En annan konstruktör, Hugon,
undvek denna olägenhet derigenom, att han utbytte
den elektriska gnistan mot en liten gaslåga, som
af sliden införes i gasblandningen. Sliden, som
fördelar gasblandningen, passerar med sin urhålkning
förbi en liten faststående gaslåga, hvilken antänder
den i urhålkningen varande gasblandningen, och denna
brinner tillräckligt länge för att kunna fortplanta
förbränningen in i gaskanalen samt vidare in i
cylindern, sedan gaskanalens öppning af cylindern
tillslutits. Vid förbränningen slocknar naturligtvis
den sliden medföljande rörliga lågan, hvarefter
operationerna upprepas på samma sätt på kolfvens
andra sida.
En ingeniörfirma, Langen & Otto, i Köln hade på
parisutställningen 1867 visat en gasmaskin, vid
hvilken samma antändningsmetod användes. Denna
maskin väckte mycket uppseende och belönades med
guldmedaljen. Han skiljer sig betydligt från de
föregående, är enkelt verkande och en atmosferisk
maskin. Den af lysgas och luft bestående gasmängden
insuges af maskinen och antändes på ofvan nämda
sätt. Cylindern är vertikal, och vid gasens explosion
uppkastas arbetskolfven mycket våldsamt. Den senare
är temligen tung och fortsätter i följd af sin
framhärdighet sin väg ett stycke, sedan gasen upphört
att verka på honom. Härigenom uppstår förtunning
af gasen och följaktligen afkylning. Det yttre
lufttrycket blir då starkare än gastrycket under
kolfven, som derför så väl deraf som af sin egen
tyngd drifves nedåt. Den kraft, som dervid erhålles,
öfverföres medelst en på kolfven sittande kuggstång
till en svänghjulsaxel, på hvilken sitter ett i
samma kuggstång ingripande kugghjul. Detta kugghjul
är medelst en spärrtillställning så förenadt med
svänghjulsaxeln, att det blott åt ett håll nödvändigt
deltager i dennas rörelse, men, kringvridet åt motsatt
håll, går löst på axeln. I följd häraf har kolfven vid
sin uppåtgående rörelse intet arbete att utföra. Den
nedre delen af cylindern afkyles medelst vatten på
samma sätt som på Lenoirs maskin.
Ehuru hos ångmaskinerna ångans latenta värme
utgör en källa till betydande förluster, som hos
gaskraftsmaskinerna ej förekomma, är dock hos
dessa senare den nyttiga effekten i förhållande
till den utvecklade värmemängden föga större än hos
ångmaskinerna. Tager man härjemte i betraktande, att
det gasformiga bränslet är betydligt dyrare än kolet,
ställer sig det ekonomiska resultatet ojemförligt
fördelaktigare för ångmaskinerna. Gasmaskinernas
företräde ligger deruti, att de i hvilket ögonblick
som helst och utan alla förberedelser äro färdiga
att arbeta, kräfva ett litet utrymme och hvarken äro
eld- eller explosionsfarliga, hvilket gör, att de
kunna användas på många ställen, der ångmaskinen
ej får begagnas. Hela eldstaden med tillhörande
förrådshus för bränsle, ångpanna och skorsten,
som vid en ångmaskin äro nödvändiga, bortfalla helt
och hållet vid gasmaskinerna. Någon särskild eldare
eller maskinist erfordras ej heller, ty hela skötseln
inskränker sig till att tillse, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
