Print (PDF) - On this page / på denna sida - Porfyr, melafyr, basalt m. m. - Kalksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smältugnar samt till invändig beklädnad af det
egentliga smältrummet. Bland mera bekanta svenska
ställstensbrott må anföras de vid Mörtkärnsberget i
Dalarna, Hedkärra i Norbergs bergslag, Åtvidaberg i
Östergötland och Bråsta backe nära Sala.
Talkskiffer är en mjuk, för känseln fet och hal,
hufvudsakligen af mineralet talk bestående skiffrig
primitiv bergart med grågrön, grå, grönhvit eller
gulhvit färg, som genom upptagande af mineralet
klorit samt derigenom, att bergartens fjällika
beståndsdelar förekomma i alla riktningar och utan
ordning med hvarandra hoptofvade, blir otydligt
tjockskifrrig och får mera sammanhållighet. Denna
talkskiffersart, kallad täljsten (grytsten), har
mycken teknisk användning till ugnshällar, uppmurning
af smälthyttor, utfodring: af masugnsställen m. m.,
äfvensom till hvarjehanda husgeråd, såsom pannor,
grytor, smöraskar, bläckhorn o. d. Bland svenska
täljstensbrott må nämnas Handöl i Jemtland och Löddby i
Upland, från hvilket senare materialet till en stor
del af de listverk och öfriga ornament, som pryda
Upsala domkyrkas fönster och dörrar, blifvit taget.
Kalksten. Denna bergart, som förekommer i många
olika former och med rätt olika egenskaper, är såsom
bygnadsämne utan tvifvel den vigtigaste. Bestående
i sin renaste form af det kemiska saltet kolsyrad
kalkjord, innehåller kalkstenen derjemte mer
eller mindre kiselsyra, lerjord, talkjord,
jernoxidul m. m. Af dessa främmande inblandningar
är hans användbarhet för olika ändamål mycket
beroende. Till vanligt murbruk begagnar man de
renaste kalkstenssorter, till hydrauliskt murbruk
företrädesvis sådana, som hålla minst femton procent
främmande ämnen, deribland i synnerhet kiselsyra
och lerjord samt någon liten portion alkali. Till
trappor, golf, trottoarer och gatläggningssten tager
man täta, fasta, qvartsrika kalkstenssorter. Till
bygnadssten väljas helst finkorniga, talkrika
kalkstenar, emedan dessa endast mycket långsamt
vittra och vanligen äro ganska lättarbetade. Den
kristalliniskt: korniga kalkstenen, marmorn, så
väl af hvit färg som äfven på mångahanda annat sätt
färgad och ådrad, är för skulpturen och ornamentiken
alldeles omistlig. Ej mindre oumbärlig är denna
bergart som beskickningsämne på masugnar och vid
andra metallurgiska processer, såsom gödningsämne,
inom läderberedningen, såpsjuderierna o. s. v.
Kolsyrad kalkjord är, om än i ringa grad, löslig
i vatten, och häraf förklaras kalkstenens stora
utbredning och den betydande plats, han intar i alla
de sedimentära formationerna.
Den korniga kalkstenen, dit äfven marmorn räknas,
igenkännes af sin kristalliniska struktur och ofta
alldeles hvita färg, som dock någon gång stöter i
gult, blått, rödt m. fl. färger. Stundom förekomma hos
en och samma sten i mångfaldig vexling flammor, ådror
och strimmor af olika färger och färgskiftningar,
dock aldrig med tvära öfvergångar från en färg till
en annan. Denna kalkstenssort har förut blifvit
räknad till urformationen och alltså fått benämningen
urkalksten, men nu mera är bevisadt, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
