Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kalksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom jordartadt, sällan skiffrigt brott och
i allmänhet ljusa färger, stundom porös samt
innehållande här och hvar bollar af flinta och
hornsten jemte en stor mängd fossila qvarlefvor
af sötvattenssnäckor, land- och sötvattensväxter,
amfibier, däggdjur m. m. Han bildar ofta ganska tjocka
och utbredda lager, såsom i trakten af Paris och Mainz
m. fl. ställen, samt lemnar ett till bygnadssten och
äfven för åtskilliga andra ändamål ganska tjenligt
ämne.
Grofkalk är likaledes en tertiär, men ur salt
vatten afsatt, tät, finkornig eller groft jordartad
kalksten af ljus, grågul färg. I friskt brott lätt
att arbeta, hårdnar han i luften, och hans utmärkt
tydliga skiktning underlättar erhållandet af dessa
stora, regelbundna skifvor och block, hvarförutan
man i Paris näppeligen skulle kunnat utveckla den
prakt i bygnader, som der råder. Han har nämligen
i närheten af denna stad en stor utbredning, och om
de ofantliga massor af bygnadssten, han der lemnat,
vitna de för många århundraden tillbaka upptagna, vidt
utgrenade underjordiska stenbrotten, de namnkunniga
katakomberna. Efter geologisk tidräkning nära jemnårig
med honom är den från Spanien och Marokko både norr
och söder om Medelhafvet till Egypten, Mindre Asien
och Krim samt vidare genom Persien och Ostindien
ända till gränsen af Kina nästan oafbrutet fortgående
s. k. nummulitkalkstenen, hvaraf flera bland Egyptens
pyramider blifvit uppförda.
På Siciliens och Syditaliens kuster förekommer
äfvenledes en gulhvit, af små snäckor och
kalkstenskorn bestående porös stenart, som är så
mjuk, att hon låter lätt handtera sig med såg och
mejsel, men dock så varaktig, att de tempel och andra
bygnader, som hellenerna för nära 4 000 år sedan
deraf uppförde, ännu ega bestånd. Den lätthet,
hvarmed stenen fogar sig efter mejslarens och
bildhuggarens vilja, och den fasthet, han i fria
luften antar, ha utan tvifvel mycket bidragit till
utbildningen af den rikt utsmyckade bygnadsstil, hvari
de forna arkitekterna funno så stort behag. Äfven de
saracenska, normandiska, tyska, franska och spanska
furstar, som hvar i sin tur herskat öfver Sicilien
och Syditalien, begagnade ofta denna kalksten till
sina praktbygnader.
Skifferkalk, i hvilken helt tunna, vågiga
eller plana lerskiffersskikt genomdraga den täta
kalkstensmassan, lemnar understundom genom de olika
beståndsdelarnas olika, lifliga och vackra färger
en ganska omtyckt marmor. Vidare har man den för
industrin så vigtiga kritan, hvilken nästan ingenting
annat är än en oändlig mängd hopgyttrade skal af
infusionsdjur (polytalamier). Slutligen finnas
ock åtskilliga kalkstensarter, hvaribland flera
rätt värdefulla, som närma sig än sandstenarnas,
än skiffrarnas grupp.
Bland de sistnämda må här endast anföras den i
Baierns juraformation förekommande kalkskiffer,
som af platsen, der han förnämligast brytes, kallas
solnhofenskiffer och af sin tekniska användning
litografisk sten. Denna nyttiga bergart, som i sin
utmärktaste form blifvit funnen endast vid Solnhofen
och Pappenheim, är en högst finkornig, ljusgul eller
gråaktig kalksten, afsöndrad i 5 till 10 tum tjocka
skikt eller plattor. Såsom fig. 14 utvisar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
