Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inblick i den inre likhet, som ofta förefinnes mellan
två till sitt yttre mycket olikartade ämnen.
Att vi kunna lära känna tingens inre egenskaper och
så noggrant utforska dem, att vi derigenom ej blott
kunna skilja det värdefulla från det, som har ett
ringare värde, utan äfven genom tjenlig bearbetning
vända oss till nytta, hvad man förut bortkastade som
odugligt affall, derför ha vi i synnerhet att tacka
den fruktbringande vetenskap, som kallas kemi. Hvilka
tjenster denna vetenskap redan gjort verlden, är så
i ögonen fallande, att man, för att derom öfvertygas,
endast behöfver på det ytligaste öfverblicka de rika
skatter, som vi för tillfredsställande af lifvets
mång tusen stora och små behof nu aftvinga naturen,
samt dermed jemföra forna tiders armod.
Medan de gamla nästan endast kunde draga nytta och
nöje af sådana ting, som naturen framlagt färdiga på
jordens yta, och de andra önskvärda förnödenheter,
de genom konst förmådde skaffa sig, voro högst få,
äro vi i det lyckliga läge att kunna framställa
materien under en oändlig mängd för olika behof
afpassade olika former och egenskaper. Vi låta det
materiela stoffet i oafbruten följd undergå förändring
på förändring, hvarvid dess särskilda beståndsdelar
än ingå föreningar inbördes, än delvis eller helt och
hållet skiljas åt, och när denna förvandling uppnått
en punkt, der stoffet låter nyttigt använda sig,
kommendera vi plötsligt halt. Medan således i forna
tider råämnets bearbetning till allra största delen
endast var mekanisk och gick ut på en ombildning af
den yttre formen, verkar hon nu mera genom kemiska
medel företrädesvis till att åstadkomma en förändring
af inre egenskaper.
De i materien nedlagda kemiska krafterna ha
visserligen allt sedan den menskliga konstflitens
första gryning blifvit genom menniskohand försatta
i en ömsesidig vexelverkan. Redan ganska tidigt
i menniskoslägtets utveckling påträffa vi vissa
arbetsmetoder och yrken, för hvilka åtskilliga
kemiska processer af till en del temligen
invecklad beskaffenhet ligga till grund. Så
t. ex. ha menniskorna redan tidigt kommit derhän,
att de kunde af koppar- och zinkmalmer tillverka
brons samt af denna legering förfärdiga vapen och
prydnader. Upptäckten af glasartade ämnen är mycket
gammal, och äfven i sitt råaste naturtillstånd förstår
menniskan nästan alltid åtminstone konsten att garfva
djurskinn och deraf bereda sig en med allahanda färger
utsirad klädebonad. Men det är dock en stor skilnad
mellan det ofria användandet af tillfälligtvis gjorda
iakttagelser och den sjelfmedvetna, följdriktiga
tillämpningen af en klar och tydlig kunskap om
naturlagarna.
Man förstår ej fysik derför, att man, då man i
solskenet leker med ett glasprisma, kan sönderdela
det hvita solljuset i alla regnbågens färger; den
tillfälliga upptäckten, att sand och potaska kunna
sammansmälta till en genomskinlig massa, förutsätter
lika litet det minsta spår af kemiskt vetande. Det
är endast vetenskapen, endast kännedomen om de
sinliga förnimmelsernas inre, lagbundna sammanhang,
som genom sin sjelfalstrande, nyfödande kraft förmår
åstadkomma något egentligt framåtskridande. Men på
det område, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
