Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamlas kemiska kunskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insigter, men de ha ej utöfvat något varaktigt
inflytande och skulle följaktligen, äfven om,
hvilket dock för ingen del är fallet, en inblick i
dessa nationers äldre kulturhistoria vore möjlig, i
kemins historia endast kunna få en mycket underordnad
betydelse.
Att ett folk, sådant som egypterna, hvilket kunnat
uppföra så storartade arkitektoniska mästerverk,
förstått tillverka åtskilliga metaller, är alldeles
sjelfklart. Men derjemte voro de skickliga målare,
och deras historia bevarar ännu namnet på den
konung, som först försökte med konst framställa
blått. De kände till glaset och använde åtskilliga
konserverande medel mot förruttnelse. Salpeter och
sannolikt äfven kaustikt kali eller natron användes
till mumiernas balsamering. Af barrträdens (cedrarnas)
utsvettade saft beredde de en terpentinsort, och
genom ett slags distillering af beck och tjära
erhöllo de en kreosothaltig vätska, hvilken redan
då användes som botemedel mot tandvärk och vid
hvarjehanda hudsjukdomar. Äfven spansk gröna och
blyhvitt synas redan i den egyptiska läkarkonsten ha
användts till salvor och plåster, och följaktligen
måste väl tillverkningen af dessa ämnen varit känd
af den egyptiska prestkasten, som dock omsorgsfullt
hemlighöll sina naturvetenskapliga insigter.
Om fenicerna veta vi, att äfven hos dem konsten att
färga och tillverka glas blomstrade, samt att de
kunde arbeta i tenn och följaktligen äfven tillverka
denna metall. Både de och egypterna voro lärmästare
åt israeliterna, som dock ej förmådde tillegna sig
någon för den tiden synnerlig grad af bildning. I
det stora hela voro utan tvifvel äfven egypternas
och fenicernas naturvetenskapliga insigter mycket
begränsade, och ehuru i synnerhet de förra från
många håll fått sig tillerkända grundliga fysiska
och kemiska kunskaper, har väl dock detta påstående
förnämligast tillkommit i anledning af en lös
förmodan, att de egyptiska presternas mysterier och
hela gudalära ej varit någonting annat än en form,
hvarunder presterna på ett för lekmän ofattligt sätt
symboliserat sin djupa kännedom om naturlagarna. Men
om man äfven medgifver, att mången naturvetenskaplig
insigt legat dold under det hemlighetsfulla omhöljet,
var dock den låga ståndpunkt, hvarpå de yttre
lefnadsförhållandena då befunno sig, så alldeles
oförenlig med det materiela välbefinnande, som djupare
insigter i denna fruktbärande vetenskap måst medföra,
att denna oförenlighet innebär det säkraste beviset,
att man gjort Egyptens prester mycket lärdare, än de
i sjelfva verket voro.
Äfven hos grekerna, med deras benägenhet för
filosofisk spekulation, erhöllo naturvetenskaperna
ingen synnerlig uppmärksamhet. På Homeros’ tid
(vid pass 1000 f. Kr.) omtalas endast sådant, som
redan egypter och fenicer kände till. Jernet var
då ännu en sällsynt metall, och i allmänhet synas
grekerna i metallernas bearbetning varit nyss nämda
nationer underlägsna. Till och med vid tillagningen
af läkemedel, som dock genom Hippokrates (i 5:e
århundradet f. Kr.) riktades med så många nya rön,
förekom ingen kemisk process, och sådana tänkare som
Demokritos från Abdera, Hippokrates’ samtida, hvilka
genom rön och experiment sökte vinna upplysning och
kunskaper, höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
