Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkemins tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville inviga kejsar Rudolph II i mysterierna af sitt
förmenta vetande, ej heller förmådde frambringa så
mycket guld, som kejsaren fordrade, lät denne kasta
adepten i fängelse, sedan han förut gifvit honom
böhmisk friherrevärdighet och öfverhöljt honom med
nådebevis. Ingalunda bättre gick det sedan mången
annan, t. ex. Setonius, Schwerzer och David Beuther,
hvilken 1580 blef af Leipzigs rättslärda dömd att
slita spö, emedan han ej velat till fromma för deras
kurfurste utföra »transmutationen», hvars mysterier
han efter deras påstående nogsamt kände, och dessutom
till lifstidsfängelse, på det hans hemligheter ej
måtte bli förrådda åt andra potentater. En annan,
vid namn Böttger, räddades från ett liknande öde
endast derigenom, att han, liksom i pur förskräckelse,
uppfann porslinstillverkningen.
Allmänt trodde man på möjligheten af oädla
metallers förvandling till silfver och guld, och
denna öfvertygelse uppstälde för kemin en bestämd
hufvuduppgift, på hvars lösning man oupphörligt
arbetade och nedlade stora kostnader. Och ehuru
frukterna af det myckna arbetet ej blefvo sådana,
man väntat, insamlades dock under tiden många
erfarenheter och upptäcktes många förut obekanta
kemiska föreningar, som ledde till nya, riktigare
åsigter eller kunde på hvarjehanda nyttigt sätt
tillgodogöras.
Hos Geber eller Dsjafar (hans fullständiga
namn var Abu-Mussa-Dsjafar-al-Sofi), och nästan endast
hos honom, finna vi redan i 8:e århundradet mycket
större kunskaper än hos Plinius och Dioskorides. Den
snillrike moren angaf ej blott de redan förut
kända kropparnas egenskaper mycket noggrannare, än
före honom varit fallet, utan upptäckte äfven ett
stort antal nya och anvisade förut okända kemiska
metoder. Han erhöll genom metallernas upphettning
flera metalloxider, han kände till den gula och
röda blyoxiden, den röda qvicksilfveroxiden, den
hvita arseniken och hennes egenskap att färga koppar
hvit. Han beredde svafvelmetaller och iakttog, att
genom svaflets förening med qvicksilfver ett vackert
rödt ämne (cinober) kunde erhållas. Han tillverkade
potaska och soda, men visste derjemte, att båda dessa
ämnen erhölle frätande egenskaper, om de försattes med
bränd kalk. Vidare var han den förste, som använde
distillering, och sålunda erhöll han svafvelsyra
ur alun, salpetersyra ur en blandning af salpeter
och vitriol, samt ren, koncentrerad ättiksyra ur
ättika. Kungsvatten (salpetersyra och saltsyra)
begagnade han för att upplösa guld, och med tillhjelp
af dessa nyupptäckta reagentier framstälde han ett
stort antal förut okända föreningar och salter, såsom
salpetersyrad silfveroxid, qvicksilfversublimat
o. s. v., för hvilkas erhållande i ren form han
använde filtrering och omkristallisering.
Ju talrikare Gebers upptäckter äro, desto mera måste
det förvåna, att hans efterföljare ej bättre vårdat
och användt den skatt, han lemnade dem i arf. Ingen
af dem kan som naturforskare i ringaste mån mäta
sig med sin föregångare, men detta beror väl till
en del derpå, att det i synnerhet var läkare,
som då togo hand om kemin, och att således jemte
guldmakeriet tillagandet af läkemedel blef kemins
vigtigaste uppgift. Medicin, matematik och astronomi
voro de förnämsta läroämnena i de berömda arabiska
högskolorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
