Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den flogistiska teorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att t. ex. utröna de till sin kemiska natur olika
beståndsdelar, hvaraf ett ämne är sammansatt; under
den senare deremot tillkommer äfven det qvantitativa
bestämmandet af de relativa vigtförhållanden,
hvarunder vissa ämnen med hvarandra ingå vissa
bestämda föreningar eller ur dessa föreningar
afskiljas. Att således den nyare kemin under sin
förra period ännu ej förstod använda ett af de
vigtigaste medlen att komma sanningen på spåren,
är lätt insedt, och det bör då ej förvåna oss, om
vi påträffa godtyckliga antaganden af vissa ämnen,
genom hvilkas tillkomst eller afskiljande de kemiska
processerna skulle åstadkommas. Emedan man ej brydde
sig om att fästa närmare afseende vid en kropps
olika vigt före och efter hans kemiska förändring, ej
heller lät det vara sig angeläget att söka särskildt
framställa dessa förmodade ämnen, och alltså hvarje
kontroll rörande dem fattades, kunde man tillägga
dem sådana egenskaper, som passade in på de olika
teorierna. Ett sådant af kemisterna skapadt ämne
var flogiston, om hvars verklighet de halftannat
århundrade igenom voro öfvertygade, utan att någon
enda ibland dem föll på den tanken att söka göra sig
bekant med dess särskilda egenskaper. Man uppfann
flogiston för att förklara förbränningen, och om dess
verksamhet bildade man sig en sådan föreställning,
att hon syntes öfverensstämma med de rörande denna
kemiska process gjorda iakttagelser.
Huru oriktig denna förbränningsteori än var, har
hon dock gjort kemin stort gagn derigenom, att hon
med hvarandra förknippat en hel serie särskilda rön
och framhållit någonting för dem alla gemensamt,
hvarigenom deras öfverblickande, jemförande och
pröfning på det väsentligaste underlättades. Den
åsigten, att ur hvarje brinnande kropp något
afskiljes, som blir synligt i form af låga, och
att de efter förbränningen återstående ämnena varit
beståndsdelar af den uppbrända kroppen, är mycket
gammal och blef af Boyle, Kunkel och Becher,
den nyare kemins tre äldsta, mera framstående representanter,
antingen öppet försvarad eller åtminstone i tysthet
gillad. Frågan gälde endast att kunna göra begripligt,
hvad man egentligen menade med detta obekanta något,
som bortgick, och huru man borde tänka sig föreningen
mellan flogiston och det, som i öfrigt fans i den
bränbara kroppen. Men detta gjorde Stahl på ett så
snillrikt och uttömmande sätt, att hans teori lätt
och beqvämt lät inpassa sig med samtliga då kända
kemiska iakttagelser och kunde ur endast qvalitativ
synpunkt på ett ganska nöjaktigt sätt förklara alla
förbränningsfenomen.
»Alla bränbara kroppar», så lydde Stahls lära, »både
organiska och oorganiska, innehålla en gemensam
beståndsdel, flogiston; vid förbränningen bortgår
detta ämne, och allt efter den större eller mindre
myckenhet, hvari det förefinnes, samt den större
eller mindre häftighet, hvarmed det aflägsnar sig,
se vi antingen en låga eller ock endast långsamt
fortgående förändringar, såsom vid metallernas
oxidering, rostning och förkalkning. Kol, svafvel,
fosfor m. m. hålla ganska mycket flogiston. Genom
förbränning af svafvel eller fosfor erhållas vissa
syror, som således måste ha funnits i dessa kroppar
förenade med flogiston o. s. v.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
