Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den flogistiska teorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hade redan lärt sig inse, att metallernas
oxidering eller, såsom hon då kallades, förkalkning
ej vore någonting annat än en mycket långsam
förbränning. Liksom svafvel ansågs vara en förening
af svafvelsyra och flogiston, borde alltså jern
betraktas som en förening af jernrost och flogiston,
och på samma sätt tillämpades den flogistiska teorin
på andra ämnen. För att af jernrost erhålla jern
måste man tillföra henne flogiston. Detta lyckades
genom att upphetta jernrosten i blandning med en på
flogiston rik kropp, t. ex. kol, som naturligtvis
då förbrann. Man ser af detta exempel, att Stahls
teori ganska väl öfverensstämde med den då varande
praktiska erfarenheten. Det dröjde emellertid ej
länge, förr än man fann, att vid åtskilliga af dessa
processer, hvarvid flogiston förmenades bortgå,
t. ex. vid jernets förvandling till jernrost, det,
som endast skulle ha varit en del, en återstod,
vägde mer än det hela, men långt ifrån att fästa
sig vid en sådan ögonskenlig motsägelse, omtalades
detta endast som en genom erfarenheten afgjord sak,
hvilken man till och med sökte sålunda förklara, att
flogiston, såsom varande lättare än luften, sträfvade
att lyfta den kropp, hvarmed det ingått förening,
och att följaktligen denna kropp måste väga mera,
när han förlorat sitt flogiston. Den
flogistiska teorin befans, med ett ord, vara
en sammanhållningspunkt, kring hvilken de allra flesta
kemiska fenomen, som voro af någon vigt, läto på ett
öfverskådligt och lättfattligt sätt gruppera sig, och
blef härigenom en lag, som af och genom de omkring
medlet af sjuttonde århundradet stiftade, talrika
lärda sällskapen vann erkännande och spridning.
Fig. 4. Robert Boyle.
Men vi vilja nu närmare betrakta de män, hvilka
genom sin rena, allvarliga naturforskning lade den
egentliga grunden till kemin, denna vetenskap, som
varit en af de mäktigaste häfstängerna till höjande
af mensklighetens kultur. Bland dem intager Robert Boyle genom sitt kraftiga snille och en brinnande
sanningskärlek, hvilken han på det ädlaste sätt lagt
i dagen, ett af de främsta rummen. Född den 25 januari
1626 i Youghal i det irländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
