Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling / 28 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare qvantitativa kemin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Redan Lavoisier hade utfört åtskilliga qvantitativa
analyser, hvilkas noggranhet, i betraktande af de
hjelpmedel, som stodo honom till buds, är högst
förvånande, men genom de analytiska undersökningarna
af Klaproth i Berlin och Vauquelin i Paris
blef kännedomen om mineralens sammansättning
vidgad på ett för den snabba utvecklingen af de
teoretiska åsigterna mera gagnande sätt, än man med fog kunnat
våga hoppas.

Om hos en lärd, utom hans snillebegåfning, hans
rika kunskapsförråd, allvarliga flit och oförtrutna
hängifvenhet för sin vetenskap, äfven en älskvärd
karakter måste utöfva stort inflytande på hans
medarbetare och efterföljare, finna vi alla dessa
egenskaper i den skönaste förening hos Klaproth. Fri
från hvarje förutfattad åsigt och medan i Tyskland
det flogistiska baneret ännu svajade högt, bekände
han sig till Lavoisiers förbränningsteori och förmådde
genom sitt anseende 1792 berlinakademin att underkasta
förbrännings- och förkalkningsfenomenen en
ny, sorgfällig granskning samt alla der varande
naturforskare att hylla den nya läran. Det exempel,
som sålunda gafs, innebar ett framsteg, hvars verkliga
betydelse ej kan nog högt uppskattas. Vi kunna ej
här uppräkna Klaproths och Vauquelins många arbeten,
men genomögnandet af hvilken mineralogisk handbok som
helst ger en föreställning om det myckna material,
hvarmed begge bidragit till den kemiska mineralogins
utbildning. Att genom dessa mineralanalyser, till
hvilkas utförande Vauquelin i synnerhet uppmuntrades
af den tidens störste mineralog, Haüy, de analytiska
metoderna skulle väsentligt vinna i fulländning, säger sig
sjelft. Klaproth upptäckte 1789 uran och zirkonjord,
1795 ett ämne, då kalladt titan, hvilket länge gälde
för att vara ett element, 1803 cer o. s. v., Vauquelin
deremot 1798 krom, berylljord med flera ämnen.



Fig. 7. Humphry Davy.

Alla dessa vetenskapliga bidrag, äfvensom de, hvilka
lemnades af Proust(1784-1826), gjorde det möjligt
för två tyska vetenskapsmän: Karl Friedrich Wenzel,
född 1740 i Dresden och vid sin död 1793 chef för
bergverken vid Freiberg, och Jeremias Benjamin Richter, bergsproberare och bergssekreterare i
Breslau samt sedermera kemist vid porslinsfabriken
i Berlin, der han dog 1807, att utbilda en gren
af kemin, hvartill visserligen före dem första
uppslaget blifvit gifvet, men hvars omätliga vigt
ingen då lefvande kemist synes ha fullt uppskattat,
nämligen stökiometrin eller läran om de relativa
vigtförhållanden, hvari olika ämnen med hvarandra ingå
kemiska föreningar. Genom de slutsatser, hvartill de
med outsäglig möda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>