Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare qvantitativa kemin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedersledamot, och vetgiriga lärjungar strömmade från alla
håll till hans lilla anspråkslösa laboratorium. Utom
en mängd yttre utmärkelser erhöll han äfven af den
svenska nationen ett bevis på hennes erkännande af
hans stora vetenskapliga förtjenster. Vid 1840 års
riksdag anslogo nämligen ständerna åt honom en årlig
summa som nationalbelöning. Rik på år och uppskattad
som få, dog den store forskaren i Stockholm den 7
augusti 1848.
Berzelius’ undersökningar och öfriga arbeten utmärka
sig för sin samvetsgranna, varsamma natur. Fjerran
från allt förhastadt hypotesmakeri, sökte han alltid
först till hela deras omfång utreda de faktiska
förhållandena, innan han skred till den teoretiska
förklaringen. Häraf kommer det ock, att hans
tidigare uttalade åsigter röja ett visst konservativt
fasthängande vid äldre teorier (t. ex. antagandet,
att saltsyran vore en syresyra). Dock höll han aldrig
längre på en förutfattad äldre åsigt, än till dess
ett, som han tyckte, så tillfyllestgörande positivt
material blifvit hopadt, att det fullt berättigade
till den äldre åsigtens utbytande mot en ny. Endast
verkliga fakta tillerkände han en bevisande kraft,
och denna hans varsamhet i förening med det synnerliga
afseende, som fästes vid hans domslut, var det, som i
en tid, då på hvarandra raskt följande, öfverraskande
upptäckter mer än någonsin lockade till teoretiska
hugskott, bevarade kemin för intrånget af lösa och
sväfvande påståenden.
I den analytiska kemin har Berzelius utfunnit
många, de mest vigtiga metoder, hvaribland somliga
i afseende å resultatens noggranhet ännu i dag stå
oöfverträffade. Det var han, som bland annat gjorde
blåsrörets användning mera allmän och derigenom i
mineralogin inrymde fast plats för undersökningar på
kemisk väg. Genom sina sorgfälligt utförda analyser
har han dels upptäckt, dels först framstält en
stor mängd kemiska föreningar och enkla kroppar. Så
t. ex. upptäckte han cer 1803, silicium 1810, selen
1817, zirconium 1824, torjord 1828 o. s. v.
Mest epokgörande blefvo dock dels de hans arbeten,
som gåfvo bekräftelse åt den af Wenzel och Kichter
först utförligt behandlade läran om de kemiska
proportionerna och åt Daltons eqvivalentteori,
dels hans undersökningar till bestämmande af
eqvivalentvigterna. Genom att på mineralogin och den
organiska kemin tillämpa dessa den allmänna kemins
matematiska lagar gaf han de båda vetenskaperna
en kraftig väckelse till vidare utveckling. Det
var Berzelius, som först ordnade mineralen ur rent
kemisk synpunkt i familjer och klasser, och ehuru hans
mineralogiska system sedan undergått åtskilliga, till
en del af honom sjelf föreslagna ändringar, är dock i
det stora hela hans kemiska uppställning af mineralen
ännu beståndande. Men bästa beviset på noggranheten af
de metoder, han använde, och det sorgfälliga sätt,
hvarpå han utförde sina kemiska undersökningar, är,
att de af honom ur hans analyser beräknade atomvigter,
hur ofta de än sedan dess blifvit på det skarpaste
sätt profvade, endast undergått helt obetydliga
rättelser.
I viss mening kan man säga, att Berzelius lagt
slutstenen till den nu varande kemins bygnad. Efter
honom har denna vetenskaps allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
