Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reaktioner och reagentier - Kemisk analys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändring, betraktas som ett reagens, men med reagens
menas dock vanligen endast hvarje sådant kemiskt
ämne, som af kemisterna verkligen tages till hjelp
vid deras arbeten och derför, åtminstone för vissa
enskilda fall, bör finnas att tillgå.
Utrymmet tillåter ej att söka gifva läsaren en allmän
föreställning om de mångfaldigt vexlande metoder,
medelst hvilka de otaliga kemiska ämnena i ett
laboratorium frambringas, ty detta blefve att skrifva
en kemi i sammandrag, och för öfrigt få vi framdeles
ofta nog tillfälle att särskildt redogöra för sådana
kemiska processer, som ha tillämpning i industrin
och näringarna. Deremot torde det vara lämpligt,
bland annat till närmare förklaring i någon mån
af reagentiernas användning, att i korta allmänna
drag teckna gången af en s. k. qvalitativ analys,
hvarvid vi antaga, att ämnet, som skall analyseras,
är ett hittills okändt mineral, hos hvilket man
måste förutsätta möjligheten af hvarje särskildt,
ej allt för sällsynt elements närvaro, då således
analysens uppgift blir att visa, hvilka element
mineralet innehåller och hvilka det ej kan innehålla.
Kemisk analys. Emedan hos en kropp, hvars
beståndsdelar man ej känner och hvars yttre är olikt
allt, hvad man förut sett, hvarken hans egentliga
vigt eller hårdhet, brott, färg, magnetiska,
elektriska eller andra fysiska egenskaper kunna ge
någon säker ledtråd till bedömande af den kemiska
sammansättningen, kan det nu i fråga varande okända
mineralets fysiska undersökning, om hon också ej bör
underlåtas, omöjligen ge något afgörande utslag;
ett sådant kan man endast vänta af den sorgfälligt
utförda analysen.
Det första, man har att göra, är att på mekanisk
väg noggrant skilja mineralet, som skall undersökas,
från alla tillfälliga, främmande inblandningar. Ett
stycke granit t. ex. analyseras ej i klump,
utan man åtskiljer först på mekanisk väg hans tre
beståndsdelar: qvarts, fältspat och glimmer, som,
sedan man måhända sökt bestämma vigtproportionen dem
emellan, analyseras hvar för sig, om man skall kunna
få reda på hvartdera mineralets kemiska sammansättning
och formel. För geologen kan dock den samfälda
analytiska undersökningen af en hel bergart blifva
upplysande för bedömandet, huru samma bergart bildats,
hvarför ock på senare tid sådana s. k. bruttoanalyser
på det geologiska området ej sällan företagas.
Om ett mineral skall kunna fullständigt upplösas,
måste det vanligen först i en agatmortel rifvas
till det finaste pulver, som sedan behandlas med
vatten. Erhålles då en klar lösning utan någon
bottensats, är redan derigenom antalet ämnen, som
mineralet möjligen skulle kunna innehålla, mycket
förminskadt. Högst sällan är dock detta fallet,
och man måste då försöka med starkare lösningsmedel,
såsom saltsyra, salpetersyra, kungsvatten o. s. v.;
men när äfven dessa visa sig ej vara nog kraftiga,
hvilket bland annat ganska ofta är fallet, när man
har att analysera kiselsyrehaltiga mineral, smälter
man det, som vid behandlingen med syror förblef
olöst, tillsammans med kolsyradt kali, natron, baryt
o. s. v. eller med en blandning af dessa kolsyrade
salter, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
