Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metallernas betydelse som kulturmedel - Malmernas anrikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och i bredd med metallernas användning som sådana
fortgår och utbildas äfven användningen af de kemiska
metallpreparaten, af mångahanda oxider, syror, salter
och andra föreningar, som för talrika, praktiska yrken
äro alldeles oumbärliga och så väl vid sin beredning
som förbrukning sätta många krafter i rörelse.
Det fält, dit vi nu först begifva oss, är trots allt,
hvad både fordom och äfven sedermera intill denna
dag derifrån tagits, för att tala på bergsmansvis,
ännu långt ifrån utbrutet. Härom vitna nogsamt de åt
många håll på det stora utmålet oupphörligt gjorda,
glädjande framstegen. Nya förbättrade metoder
och hjelpmedel för metallernas utbringande och
bearbetning, rening och förädling, nya skedningssätt
och legeringar, tillvaratagandet af det förut
värdelösa, en i tingens innersta väsen allt djupare
inträngande kunskap, afkastningens större omfång,
alla dessa uppfinningar och framsteg ha ännu ej på
långt när hunnit möjlighetens gräns. Ännu återstår för
framtiden mången olöst gåta, nya anspråk uppställas,
vi erhålla långt ifrån allt, som med den använda
kraftmängden och den materialförbrukning, som eger
rum, borde kunna erhållas. Ännu nerskar på alla håll
ett slöseri, som säkerligen efter hand kommer att
allt mera stäfjas.
Yi ha nu närmast att taga reda på malmernas
behandling, då grufarbetaren, som med de brytnings-
och uppfordringssätt, vi i tredje bandet af detta
arbete lärt känna, framskaffat dem ur bergens
inelfvor, lemnar plats för bruks arbetaren, hvars
yrke det är att vidare bearbeta »skatterna i jordens
inre» och i hvars verkstäder början göres med denna
långa rad af omvandlingar, hvarigenom metallerna
kunna i otaliga skilda former vandra jorden omkring.
Bruksarbetarens uppgift att genom metallurgiska eller
smältprocesser afskilja metallerna ur de malmer,
grufarbetaren skaffat upp i dagen, hvilar helt
och hållet på kemisk grund. Emellertid äro endast
ganska sällan och blott delvis malmerna så rena,
att de utan några vidare förberedelser skulle genast
kunna med fördel smältas. Vanligen måste de först
undergå en mekanisk behandling för att så mycket
som möjligt befrias från vidhängande ofyndig sten
(gånarart). Detta arbete, som sker dels endast för
hand och då kallas skrädning eller sofring, dels
med tillhjelp af vatten och oftast äfven af mekanisk
kraft, ansluter sig i många fall så omedelbart till
malmernas kemiska behandling, hvilken ej sällan deri
ingriper, att det ej egentligen kan anses tillhöra
grufarbetet, utan hellre bör betraktas som en till
bruksarbetet hörande, förberedande åtgärd.
Malmernas anrikning. Sedan malmen nere i grufvan
eller på sjelfva grufbacken blifvit grofskrädd och
sorterad, fortsätter bruksarbetaren denna skrädning,
som naturligtvis äfven kan ske vid grufvan, under
flitigt begagnande, af slägga och hammare för malmens
sönderslående. All malm skiljes i allmänhet i två
hufvudsorter: stuffmalm, som är så ren, att han
genast kan tagas på ugnen, och endast sönderslås,
när han förekommer i större stvcken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
