Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stångjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sandkornen med en annan del af det genom luften oxiderade
jernet sammansmälter till färskslagg. Jernmassan
förlorar härunder allt mer sin ursprungliga
smältbarhet, och då jernet blifvit tillräckligt
färskadt, får man det slutligen i form af en eller
flera löst sammanhängande, klibbiga, sega klumpar,,
kallade smälta, lupper, bollar o. s. v.
Bland de många på olika sätt inrättade
stångjernshärdarna är en form återgifven å fig. 32. De
äro alla låga, öppna ugnar med jernhällar till
botten och sidor. De hållas fylda med träkol, och den
erforderliga höga temperaturen åstadkommes medelst
bläster. Arbetet börjar dermed, att det inlagda
tackjernet, hvars vigt är ganska olika, från två till
fyra centner eller ännu mera, nedsmältes ofvanpå en
på den afkylda härdbottnen förut stelnad slaggskorpa,
som är betäckt med ett lager smält färskslagg. Var
tackjernet någorlunda färskt, förekommer det nu som
en tjock, grötig massa; var det deremot mycket rått
(hållande mycket kisel), står det i härden tunt och
qvickt som vatten, i hvilket senare fall man plägar
uttappa det genom ett nära härdens botten befintligt
slagghål samt sedan genast å nyo uppsätta och
nedsmälta det. Tackjernet blir sålunda till en viss
grad raffineradt och förberedt för det derefter
följande egentliga färskningsarbetet, som består uti
ett flitigt uppbrytande medelst spett, sönderdelande och
framhållande för blästern af det under färskningens
fortgång allt mera sammanhängande, delvis färskade
godset, hvilket efter slutadt forskningsarbete utgör
en sammanhängande klump eller smälta. Denna hopslås
under en stor hammare, då en del af slaggen utpressas,
och hugges i s. k. smältstycken, som efter förnyad
upphettning smidas eller utvalsas till stänger,
hvarvid återstoden af slagg utdrifves och jernet
blir till nödigt sammanhang hopsvetsadt. För smältans
hopslående har man på senare tid börjat använda tunga
s. k. mumblingshammare af tackjern (fig. 33), vägande
omkring 170 centner, som genom de på vattenhjulsaxeln
C anbragta lyftkuggarna a a höjas omkring sin vid A
sittande axel. B är hammarhufvudet, D städet.
Som redan blifvit nämdt, afser färskningen ej blott
att fråntaga tackjernet dess mesta kisel och så mycket
kol, att smältgodset får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
