Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stångjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derför låter man ock jernvägsaxlar endast vara i bruk
någon viss tid eller väglängd och utbyter dem sedan,
äfven om de till sitt yttre synas vara i bästa skick,
mot nya.
Till en viss grad kan man göra allahanda smärre
tackjernsartiklar, såsom saxar, spik, stigbyglar,
reglar, dörrhandtag, spännen o. s. v., sega och
smidbara genom att utan smältning upphetta dem,
inlagda i pulveriserad jernoxidmalm, sönderstött
hammarslagg eller rostad och söndermald jernspat. Vid
denna s. k. aducering förlorar nämligen tackjernet
en del af sitt kol, som oxideras på bekostnad af det
använda pulvrets syre, och man erhåller sålunda en mer
eller mindre stålartad vara, som på senare tid fått
stor användning och kallas smidbart tackjern. Men
äfven större pjeser, såsom delar af vagnar, broar
m. m., som äro utsatta för dallring och skakning,
göras nu mera stundom af gjutjern. I en ugn inbäddade
i jernoxidpulver, hållas de under några dygn vid
en hög temperatur, som naturligtvis ej får stiga
till smältningshetta, och lemnas sedan att långsamt
afsvalna.
När det färskade, smidbara jernet öfvergår i
förbrukarens hand, har det vanligen stångform,
hvartill det utsträckes antingen under hammare eller,
mera allmänt, i valsverk. I fig. 38 finnes ett sådant
jernvalsverk afbildadt, hvars valsar äro inrättade
för tillverkning af jernvägsskenor. Allt efter den
olika formen på valsspåren, d. v. s. de öppningar
mellan öfver- och undervalsen, som genom dessas
svarfning bildats, erhåller man fyrkantsjern,
stänger med qvadratisk tvärgenomskärning,
plattjern med rektangulär eller rundjern med rund
genomskärning. Medan sistnämda form, om diametern
allt mera minskas, öfvergår till tjock tråd, blir
plattjernet, om det göres allt tunnare, slutligen
bandjern. När vid tillverkning af bandjern det ej
är så särdeles noga med formen, går man med mindre
omständigheter sålunda till väga, att jernet först
mellan släta valsar sträckes till plåtar, som sedan
medelst skärverk, valsar med skärande skifvor, delas
längs efter i jernremsor af åstundad bredd. Valsningen
af en jernstång tillgår sålunda, att det vällvarma
smältstycket föres till de så kallade förvalsarna för
att der först genomgå ett dess storlek motsvarande
valsspår och sedan några andra spår, hvartdera mindre
än det näst föregående. När sålunda erhållits ett
stångämne, hvars genomskärning är beroende af den
form, den färdiga stången bör erhålla, föres det
öfver till ett annat valspar och får äfven der genomgå
först ett gröfre och sedan allt finare spår.
Valsverkens företräde framför räckhammare äfven
vid tillverkning af vanligt fyrkants- och plattjern
består dels i en snabbare tillverkning med mindre
åtgång af bränsle och jern (jernafbränning), dels
en jemnare form hos den färdiga varan. Men härtill
kommer äfven, att valsverk lätt lemna en mängd
andra former, som i en hammarsmedja dels alls icke,
dels endast med svårighet kunna åstadkommas. Utom
rundjernet har man att hit räkna det ovala Jernet,
det fem-, sexsidiga o. s. v. Sådant jern är vanligen
afsedt att styckas i smärre bitar, som sedan utgöra
mer eller mindre färdiga artiklar, t. ex. ämnen till
skrufmuttrar. Man kallar det modell- eller fasonjern,
dit man äfven skulle kunna räkna det på vissa afstånd
hopknipta fina fyrkantiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
