Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
portioner småningom tillsätta allt mera kol. Redan
med mindre än 1/2 procent kol blir metallen något
stålartad, men är dock ännu ganska mjuk och antar
endast svag härdning. Okas kolhalten allt vidare,
erhåller man ett stål, som efter hand blir allt
hårdare, tills slutligen stålet öfvergår till verkligt
tackjern. I allmänhet har man tyckt sig finna,
att stålet, om det för öfrigt är rent, besitter den
största fastheten (såsom motsats mot sprödhet) jemte
egenskapen att antaga stark härdning, när kolhalten
närmar sig 1 1/2 procent. Med ännu större kolhalt
blir visserligen stålet ännu hårdare, men äfven mera
sprödt. Med 2 procent kol har i allmänhet vällbarheten
gått förlorad eller gränsen mellan stål och tackjern
blifvit uppnådd.
Att stålet är ett så högst användbart och,
såsom material för skärande verktyg, alldeles
oersättligt ämne, beror på dess märkvärdiga,
endast i viss mån af tackjernet delade egenskap
att, med bibehållande af sin stålnatur, genom blotta
temperaturförändringar kunna efter behag göras ganska
mjukt eller utomordentligt hårdt. Det är en temligen
allbekant sak, att stålet kan genom upphettning och
derpå följande långsam afsvalning bli så mjukt,
att det låter handtera och bearbeta sig som det
mjukaste jern, men tvärt om genom förnyad glödgning
och derefter skeende hastig afkylning (neddoppande
i kallt vatten, qvicksilfver o. s. v.) erhålla en
hårdhet, som uppnår glasets och ej tar intryck af
den skarpaste fil. Vidare kan det glashårda stålet
genom lindrig upphettning (anlöpning) befrias från
sin sprödhet och erhålla hvilken lägre hårdhetsgrad
som helst. Om stål upphettas temligen starkt, men ej
till börjande glödgning, och sedan neddoppas i kallt
vatten, antar det ej härdning, utan blir till och
med märkbart mjukare än fore upphettningen. Alla
dessa stålets egenskaper använder teknikern för
sina ändamål, och på dem bero en mängd olika,
till en del ganska egendomliga härdningssätt,
t. ex. stålets härdning i smält bly eller tenn,
som engelsmännen länge hemlighöllo såsom någonting
alldeles ypperligt. Slutligen må nämnas, att man för
bedömandet af den rätta härdningsgraden har en ganska
god hjelp i de vexlande färger (anlöpningsfärger),
som blankt jern eller stål vid upphettning till olika
temperaturgrader efter hand antar. Dessa färger
äro, om man börjar vid den lägsta temperaturen
(220 grader), ljusgult, halmgult, brungult,
purpurblandadt, purpur, ljusblått, mörkblått och
svartblått (316 grader). Stegras upphettningen ännu
mera, börjar samma färgvexling å nyo, men är då
mindre tydlig.
Af allt det föregående följer påtagligen, att det vid
hvarje nu begagnad stålberedningsmetod alltid är fråga
om antingen ett borttagande eller ett tillförande
af kol. På det förra sättet tillverkas af tackjern
råstål och puddelstål, på det senare af stångjern
cement- eller brännstål. Man skulle visserligen äfven
kunna tala om ett tredje sätt, som dock egentligen
endast utgör ett hopslående af de båda föregående,
då nämligen stålet erhålles genom sammansmältning
af tack- och stångjern, ty nu blir kol både taget
ifrån tackjernet och gifvet åt stångjernet. Det gamla
stålberedningssättet i låga schaktugnar lemnade ett
så osäkert resultat, att hvarje erhållen metallklumps
öfvervägande stål- eller jernnatur måste särskildt
undersökas, medan saken nu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
