Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stålet - Brännstålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verktyg och andra smärre jernartiklar, som sålunda
erhöllo en hårdare yta. Dock kan det ej bestridas,
att stålbränningsprocessen är långt ifrån ny, ty
redan för två århundraden tillbaka hade han nästan
uppnått den ståndpunkt, han för närvarande innehar.
Jernstängernas förvandling till stål sker helt
enkelt genom flera dygns, ända till två veckors
oafbruten upphettning i lufttäta, eldfasta tegel-
eller sandstenskistor, der hvarje stång ligger
inbäddad i ett omhölje af s. k. cementeringspulver,
hufvudsakligen innehållande sönderstött kol af ek,
bok, björk eller andra löfträdssorter med tät och
fast ved, hvarjemte dess utblandning med sot, träaska
eller förkolade qväfverika ämnen, som läder, ben, horn
m. m., anses förmånlig. För tillagandet af ett godt
och verksamt cementeringspulver har man för öfrigt en
mängd olika recept, upptagande bland annat koksalt,
borax, alun, medan dock i England endast träkol
användes och man redan för flera årtionden tillbaka
börjat bränna stål utan något pulver alls genom att
upphetta jernet i en ström af kolvätegas. Men så väl
den gjorda erfarenheten, att nyss nämda qväfvehaltiga
ämnen samt alkalihalten i askan och kolet efter
åtskilliga löfträdssorter befordra stålbildningen,
som äfven den omständigheten, att flera gånger
begagnadt cementeringspulver visar sig allt
mindre verksamt, synes dock utvisa, att det
efter hand förbrukade qväfvet i förening med
alkalimetallen vid stålbränningen spelar en icke
ovigtig rol. Brännstålsugnen (fig. 42) består af ett
hvalfformigt öfvertäckt rum ^4, vanligen innehållande
två, på Ii vardera sidan om eldstaden C uppförda 8
till 12 fot långa samt ungefärligen 3 fot höga och
breda cementeringskistor, som medelst murade kanaler
både inunder och på sidorna äro så pass fristående,
att den i flera tungor sönderdelade lågan får
tillfälle att spela rundt omkring dem, innan hon åter
samlar sig och bortgår i den öfver hela ugnen
uppförda skorstenskåpan.
När en kista skall fyllas, tillpackas först
2 till 3 tum högt öfver bottnen ett lager af
cementeringspulvret. På detta bottenlager kommer sedan
det första jernhvarfvet, hvari de ungefär 2 1/2 tum
breda och 1/2 tum tjocka jernstängerna antingen läggas
platt eller ock ställas på kant, men alltid skilda
från hvarandra genom helt små, med cementeringspulvret
fylda mellanrum. Ofvanpå jernhvarfvet följer ett hvarf
pulver om 1/s till */2 tums tjocklek, sedan ett nytt
jernhvarf o. s. v., tills hela kistan blifvit fyld,
då på det öfversta jernhvarfvet tillpackas ett vid
pass 3 tum tjockt lager af kolpulver, samt ofvanpå
detta åter ett lika tjockt lager af eldfast sand
eller pulveriserad qvarts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
