Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det indiska stålet - Gjutjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antal små, om än i och för sig utmärkta mästerverk än på
erhållande af största möjliga, men visserligen äfven i
afseende på godhet fullt nöjaktiga tillverkningsbelopp.
Gjutjernet. Redan i den grå forntiden var man ganska
förfaren i metallgjutning, men materialet var då
för det mesta brons; gjutjernet var alldeles okändt
och måste så förbli, tills hyttkonsten arbetat sig
upp till begagnande af masugnar, och dertill kraftigt
verkande masugnar, ty ej ens det vid lägre värmegrad
blåsta hvita, tjockflytande tackjernet utgör, som
förut blifvit nämdt, något passande gjutningsämne;
endast det vid högre temperatur erhållna grå
eller på sin höjd half hvita tackjernet är dertill
användbart. När man några århundraden tillbaka gjorde
smältugnarna för jernmalm allt högre och vidare samt
införde allt starkare bläster, hade man till en början
intet annat mål för ögonen än en ökad och billigare
stångjernstillverkning. Det synes alltså nästan vara
ett slumpens verk eller åtminstone böra betraktas
som ett alldeles opåräknadt metallurgiskt extra
förvärf, att ett bildbart ämne nu står oss till buds,
hvars tekniska användning och betydelse oupphörligt
stegras och som i tusentals olika former, från och
med bygnadskonstens och maskinväsendets väldigaste
block ända till dessa på det sirligaste sätt formade
gjutna lyxartiklar, öfver allt möter våra blickar.
Vid metallgjutningen har man naturligtvis två
hufvudsaker att taga i betraktande: gjutgodsets
beskaffenhet och formningen. Hvad den senare
beträffar, har det mesta, som derom är att säga,
tillämpning på all metallgjutning, ty det är
lätt att förstå, att man i allmänhet kan i en
för tackjern afsedd gjutform lika väl gjuta med
messing, brons o. s. v. Men deremot måste sjelfva
gjutningsmaterialet, allt efter sin olika art och
gjutningens ändamål, på hvarjehanda olika sätt
tillredas och behandlas.
Det enda gjutningsmaterial, hvarmed vi här ha att
syselsätta oss, är tackjernet, hvars användning i
gjuten form naturligtvis blir billigast, när det
utan omsmältning gjutes direkt, sådant det kommer ur
masugnen. En sådan omedelbar gjutning kommer dock i
allmänhet endast i fråga, när det gäller att tillverka
en del större eller ej särdeles grannlaga pjeser,
men fordrar ovilkorligen alltid stor uppmärksamhet vid
masugnsskötseln, så att tackjernet ej må bli hvarken
för hårdt eller för rödsatt. Det vanligaste är, att
tackjernet omsmältes i smärre ugnar (kupolugnar). Allt
efter sin olika art uthärdar tackjern ett olika antal
omsmältningar, utan att dess fasthet aftager. Genom
de första omsmältningarna blir tvärt om ett mycket
rödsatt tackjern allt fastare, men förr eller senare
uppnår denna värdefulla egenskap sitt maximum för att
tvärt om vid yttermera skeende omsmältningar ganska
hastigt åter gå till stor del förlorad.
De i tackjernet förekommande främmande ämnena göra
det äfven till gjutning mer eller mindre passande,
stundom till och med alldeles odugligt. Tackjern,
som håller mer än en tiondedels procent svafvel,
är ej rätt lämpligt, emedan det före sitt stelnande
antar ett tjockflytande tillstånd och i sitt inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
