Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir endast den feta sandformen före sin användning
starkt torkad. I jerngjuterierna begagnas företrädesvis
torrsandsformar, vid hvilkas torkning man ej sällan
drar nytta af det från omsmältningsugnen bortgående
värmet.
Formningen sker dels i öppen sand, dels i flaska. Det
förra sättet är enklast och billigast och begagnas
derför vanligen vid gjutning af hällar, städ, bördjern
och i allmänhet allt sådant mindre grannlaga gods,
hvars ena sida bör vara åtminstone någorlunda plan,
men ej behöfver göras fullkomligt slät. Denna
formning tillgår sålunda, att modellen intryckes
i den öppna sanden och der bringas i sådant läge,
att hans uppåt vända, plana sida kommer att ligga i
vattenpass, hvarefter han ompackas med sand ända till
sin öfverkant. Han upptages sedan försigtigt, och de
små felaktigheter i formen, som nu kunna förefinnas,
lagas för hand med tillhjelp af formslefven eller
andra passande verktyg. Om å den gjutna pjesen skola
finnas några enskilda, skarpt framskjutande delar,
t. ex. bokstäfverna på ett grafmonument, förfärdigas
motsvarande smärre metall- eller trämodeller, som
stadigt fästas vid hufvudmodellen, så att de vid
hans upplyftande ej må kunna lösryckas.
Om modellen är sådan, att han ej kan uttagas ur en
enda form, måste man gjuta i flaska. Gjutflaskan
består af två, tre eller ändå flera, merendels öppna
trä- eller tackjernsramar, som passa mot hvarandra
och kunna stadigt hopfästas. Stundom äro dock de
båda yttersta ramarna försedda med botten, hvarigenom
större trygghet mot det smälta tackjernets påtryckning
vinnes. När en modell, som är gjord i två delar med
plan förbindningsyta, skall afformas i en af två
öppna ramar bestående flaska, går man på följande
sätt till väga. Den ena modellhalfvan lägges på ett
plant formbräde med förbindningsytan vänd nedåt,
och öfver henne stjelpes den undre flaskramen,
som nu fullpackas med formsand. När detta skett,
vändes hela apparaten försigtigt om, hvarigenom ramen
får sin rätta ställning. Formbrädet tages nu bort,
men modellhalfvan lemnas qvar i ramen, och på henne
inpassas den andra modellhalfvan, som, sedan den
öfre ramen blifvit uppstäld på den undre och med
honom stadigt hopfäst samt något kolpulver eller
fin, torr sand strötts emellan, nu i sin ordning
fullpackas. Kolpulvret, eller det tunna sandskiktet,
hindrar de båda sandformarna att häfta samman, och
alltså kan man efter slutad formning aflyfta den öfre
flaskhalfvan med sin sandform. Nu återstår endast att
taga bort de begge modelldelarna, afputsa formarna
och åter hopfästa de begge flaskramarna, sedan man
dock först upptagit ingjutningshål och dessutom
smärre afledningskanaler för luften, som eljest
skulle vid gjutningen bli instängd och förderfva den
samma. Om å modellen förekomma åtskilliga smärre tvära
upphöjningar eller utsprång, föreställande ornament
och dylikt, plägar man äfven här och hvar upptaga
föreningskanaler, på det att den smälta metallen må
kunna så mycket hastigare utfylla alla fördjupningar
i formen.
Nu beskrifna formningssätt kan dock ej begagnas,
när modellen är på något ställe sammandragen eller
underskuren, emedan vid modellens upptagande de
underskurna partierna af sandformen naturligtvis måste
blifva lösryckta. Man använder då i stället så kallad
bindstycksformning, hvilken ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
