Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zinkmalmerna och deras tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
for sina vackra kristalliseringar zinkglas. Denna
malm förekommer stundom sjelfständigt, men vanligen
som följeslagare åt zinkspaten, då de gemensamt
tillgodogöras. Han består hufvudsakligen af kiselsyrad
zinkoxid och vatten.
Vida mera allmän än dessa zinkens syreföreningar
är svafvelmetallen, det redan omnämda zinkblendet,
som gerna vill, så att säga, lägga sig i öfver allt
och derför oftast är mycket ogerna sedd. Som råämne
för zink, har det visserligen ej samma värde som
galmejan, men användes dock, samt på sista tiden i
mycket större omfattning än förut. Englands nu varande
ansenliga zinktillverkning är emellertid ej så mycket
grundad på denna och andra inhemska zinkmalmer, som
förnämligast på främmande galmejmalmer från Spanien
och andra länder. Zinkblendets kemiska sammansättning
af 2 delar zink och l del svafvel synes visserligen
ganska inbjudande till dess tekniska användning,
helst det dessutom ofta förekommer i mycket ren form;
men svårigheten att skilja de båda elementen från
hvarandra och de omständliga, röstningar, som dertill
fordrades, gjorde hela processen så tung och dyr,
att zinkblendets tillgodogörande länge gälde för att
vara ett föga inbringande, mödosamt arbete. Men nu
mera har man under de senare åren uppfunnit sådana
rostugnar, att i dem zinkblendets svafvelhalt kan
till största delen utjagas, och härigenom möjliggjort
blendets mera allmänna användning. Man går nu till
och med å nyo igenom de gamla gråbergsvarpen, för
att der uppsöka det förut förkastade zinkrika ämnet.
Till zinkmalmerna ansluter sig den biprodukt,
benämd ugnsbrott och kranssvamp, som vid smältning af
zinkhaltiga koppar-, bly-, jernmalmer m. m. afsätter
sig i de öfre delarna af ugnschaktet och måste
tid efter annan bortstötas. Denna bildning, som
hufvudsakligen består af zinkoxid jemte något bly- och
jernoxid, uppkommer derigenom, att zink i metallisk
form förflygtigas från den nedre hetare delen af
ugnen och zinkångorna sedan syrsättas.
Malmbrytningen i zinkgrufvorna sker för det mesta med
borrning och skjutning, men för lösare galmejmalmer
begagnas äfven hacka och kil. Zinkblendet förekommer
redan i de äldsta, primitiva formationerna,
t. ex. gneis, och de andra begge zinkmalmerna
förnämligast i siluriska och devoniska, men äfven
ännu mycket yngre bildningar, der de merendels utgöra
gångar, lager, stockar eller körtlar i kalksten och
dolomit. Den ena stora grufvan vid Vieille montagne
är ingenting annat än en ofantlig dagbrytning,
som under loppet af fem århundraden blifvit nästan
alldeles läns och beräknas i rundt tal ha lemnat 20
millioner centner galmejmalm.
Galmejmalmernas förberedande behandling börjar
vanligen dermed, att man låter dem ligga någon tid
under bar himmel, hvarigenom de vittra sönder, så att
malm och gångart sedan kunna lättare åtskiljas. De
fullgoda malmstyckena utplockas helt enkelt för hand,
medan den smärre malmen, som är mindre ren, undergår
vaskning, sållsättning, härdanrikning m. m. Galmejans
vanligaste orenande ämne är oxideradt jern, som ofta
förekommer i så stor mängd, att mineralets hvita
färg förbytes i gult, rödt, brunt eller grönt. Ju
större jernhalten är, desto mera försvåras malmens
användning, emedan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
