Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koboltmalmerna och deras tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 50 procent, med allt skäl blifvit kallad
nickelspeis (nickelrätt). Bland öfriga beståndsdelar
i denna biprodukt må i synnerhet nämnas svafvel,
koppar, jern och något kobolt. Stundom gömmes der
äfven en liten portion gedigen vismut. Vid speisens
derefter skeende kemiska behandling på våta vägen
tar man särskildt reda på den kobolt, som man vid
den föregående smältningen med afsigt öfverlåtit
åt speisen. Ty om denna smältning så anordnas, att
smaltsen upptar malmens hela koboltförråd, har man
att befara, att han äfven upptar nickel, hvarigenom
färgen skulle förderfvas. Fordom kastades speisen
som ett värdelöst affall på varphögarna, hvarifrån
han dock nu mera sorgfälligt åter uppsamlas för att
bilda ett hufvudmaterial vid nickeltillverkningen.
När i smältdegeln den vackra mörkblå glasmassan hunnit
renas, är ock den egentliga metallurgiska processen
afslutad, ty nu återstår endast att afkyla,
pulverisera och slamma degelns smältinnehåll,
som uttages i skopor och hälles i kallt vatten,
hvarigenom glaset spricker och blir mera skört samt
följaktligen lättare att pulverisera, Genast efter
uttagningen inlägges ny smältsats. Sedan glaset
blifvit sönderbokadt eller krossadt mellan valsar,
males det sålunda erhållna pulvret mellan två inom en
träombygnad under vatten kringlöpande granitstenar,
hvarefter det utaf färgmjölet grumliga vattnet, som
oupphörligt ersattes af nytt rent vatten, afrinner ät
ena sidan i undersatskaret och derifrån vidare till
vaskkaren, der mjölet slammas. I första karet
afsätter sig det gröfsta mjölet, hvilket till en del
säljes som strösand och derför kallas ströblått, medan
det mesta deraf males å nyo. I nästa kar afsätter sig
den egentliga färgen, kulören, och i det tredje ett
ännu finare, men tillika ljusare mjöl, s. k. eschel,
hvarefter så väl slamningsvattnet som de olika vatten,
hvilka gång efter annan användts för de särskilda
mjölsorternas tvättning, upptagas i stora planksumpar,
der det finaste mjölslammet helt långsamt afsätter
sig. Detta mjölslam, s. k. sumpeschel, innehåller
ett ännu ljusare blått, hvilket dels säljes som en
billigare vara, dels omsmältes.
Ehuru smaltsmjölet sålunda utgör ett visserligen fint
fördeladt glas, är det dock ej skarpt eller sträft
för känseln, utan mildt och mjukt, hvilket beror
derpå, att det ena af de begge glasbildande ämnena
qvarts och kali, nämligen det senare, är tillstädes i
större proportion än i den kemiska sammansättningen
af vanligt, hårdt glas. Man har således här att
skaffa med ett i vatten till ringa grad lösligt
s. k. vattenglas, hvarigenom glaspulvret får en något
klisterartad natur, och detta är äfven anledningen,
att smaltsens färgstyrka aftar redan genom behandling
med vatten och att, såsom nyss blifvit anfördt, det
finaste mjölslammet får en så ljus och smutsig färg,
att det knapt låter sälja sig.
Men smaltsen besitter ej blott en synnerlig
färgskönhet, utan äfven en varaktighet, som
öfverträffar de flesta andra färgers, ty endast de
till antalet få kemiska ämnen, som angripa vanligt
glas, verka äfven förstörande på smaltsfärgen. Han
passar alltså förträffligt till fresko- och
väggmålningar och till bestrykning af sådana föremål,
t. ex. handelsskyltar, som skola vara utsatta för
regn, samt låter äfven i följd af sin närbeslägtade
natur utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
