Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
85–75 rdr, har på de senaste åren, innan den
na varande, till sin natur tillfälliga allmänna
prisstegringen å metaller inträffade, priset varit
nere till 65–55 rdr. Funnes det så mycket koppar,
och vore tillverkningskostnaden så billig, att han
kunde köpas till samma pris som jern, skulle han utan
tvifvel för många ändamål, i synnerhet vid användning
i fria luften, med fördel ersätta detta. Men
af kemistens öga uppfattas kopparns förekomst i
naturen helt annorlunda än af bergsmannens. Liksom
den förre förmår öfver allt påvisa jern, är han
äfven i stånd att nästan lika allmänt, till och
med i menniskokroppen, ådagalägga närvaron af
koppar. Allmännast förekommer denna metall i förening
med jern och svafvel.
Allt synes utvisa, att kopparn tidigare än jernet
trädt i menniskans tjenst, och detta förklaras lätt
deraf, att han på sina ställen förekommer i naturen
gedigen och så ren, att han kan omedelbart smidas.
De yngsta exemplen, huru hela folkslag äfven på en
viss grad af odling hjelpt sig fram med koppar i
stället för jern, gåfvos af Mejicos och Perus eller i
allmänhet Amerikas forna befolkning, innan européerna
upptäckte denna verldsdel. Men äfven i vissa delar
af Europa och Asien anträffas i många grafhögar,
på gamla offerplatser o. s. v. åtskilliga redskap och
verktyg m. m. af koppar, såsom yxor, hammare, mejslar,
sylar, smycken, spjut- och pilspetsar, hjelmar
och svärd, men deremot intet jern. Dessa lemningar
tillhörde sannolikt de råare, kringströfvande nordliga
och nordostliga folkstammarna, hvilka togo det som
låg närmast till hands (Sibirien har ymnig tillgång
på god, gedigen koppar), medan man i den forntida
kulturens hufvudsäten, såsom Egypten och Grekland,
redan ganska tidigt kunde jemte kopparn tillegna sig
äfven jern och stål.
Vida talrikare än fornlemningarna af ren koppar
äro dock de i jorden påträffade, af menniskohand
förfärdigade legeringarna af koppar med tenn eller
zink eller begge dessa metaller gemensamt. Konsten
att genom sådana tillsatser förbättra kopparn,
göra honom hård och gjutbar måste följaktligen, på
grund af så handgripliga intyg, vara urgammal. Om
man jemför alla de ställen i bibeln och andra gamla
urkunder, der det talas om brons, skall man finna,
att någon väsentlig skilnad då ej gjordes mellan detta
ämne och den rena kopparmetallen. Men härigenom blir
ock kopparns äldsta historia mycket oredig. Bibelns
»malm», liksom romarnas ses och grekernas kalkos,
kan ej blott betyda koppar utan äfven messing eller
brons. Grekerna skilde sjelfva mellan hvit, svart
och röd kalkos, och dertill koin sedan ytterligare
guldkoppar (krysokalkos). Att denna allmänna
benämning äfven omfattade messing, är tydligt deraf,
att tillverkningen af denna legering genom att smälta
koppar tillsammans med zinkoxid (galmeja) går långt
tillbaka i forntiden. Men medan det grekiska namnet
härleddes från staden Kalkis på Eubea, som förmodligen
var en betydande tillverkningsort, namngåfvo romarna
slutligen samma metalliska ämne efter en annan ort,
ty det latinska cuprum skall leda sitttursprung från
den äldre benämningen <sp>æs cypricum<sp> eller kyprisk
metall, såsom kopparn kallades, emedan han enligt
Plinius blifvit i stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
