Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparns bearbetning - Kopparns legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen ha vi ock kopparn dagligen i våra händer
i form af mynt, dels det med andra metaller
föga utblandade kopparmyntet, dels guld- och
silfvermyntet, hvari, liksom i allt annat till
smycken, kärl, bohagsting in. m. förarbetadt guld
och silfver, mer eller mindre koppar nästan alltid
är för handen. Dessa metaller äro nämligen i och for
sig allt för mjuka, för att i arbetad form kunna stå
emot daglig nötning och slitning.
Det har redan i det föregående blifvit sagdt, att ren
koppar är föga eller egentligen icke alls tjenlig till
gjutgods. I denna form begagnas han ock aldrig, eller
på sin höjd endast som mycket grof skeppsspik. Deremot
lemnar han i förening med åtskilliga andra metaller
ett stort antal utmärkta gjutgodssorter, och vi
vilja således nu beträda det vidsträckta område,
som upptages af
Kopparns legeringar. Den rena kopparns tekniska
nytta är obestridligen ganska stor och mångsidig,
men öfverträffas dock i omfång betydligt af den
legerade kopparns. Vi påträffa här ännu en för denna
metall betecknande egenskap, ty liksom vi förut haft
att framhålla hans utomordentliga mjukhet, skola vi
nu söka visa, huru beredvilligt han låter smälta sig
tillsammans med andra metaller. Sannolikt är han till
och med i stånd att bilda legeringar med hvarje annan
metall, men de vanligaste och följaktligen noggrannast
undersökta äro dock hans legeringar med tenn, zink,
nickel, bly och de ädla metallerna. Som ett värdefullt
tillägg från nyaste tid må äfven nämnas kopparns
legering med aluminium till s. k. aluminiumbrons,
hvartill vi vid beskrifningen af sist nämda metall
skola återkomma.
Genom att i olika förhållanden sammansmälta
två eller flera metaller kunna vi af de 10–12
vanligaste framställa långa, fortlöpande serier
af legeringar, hvilkas fysiska egenskaper ofta äro
så olika de särskilda beståndsdelarnas, att man af
dessa senares natur omöjligt kunnat på förhand sluta
till de förras. Emedan man i allmänhet ej blott kan
med hvarandra i mycket olika förhållanden legera
två metaller, utan äfven tre eller fyra, skulle
det åtminstone tänkbara antalet legeringar kunna
uppskattas till flera tusen. Endast med kopparn
som utgångspunkt omtala de tekniska tidskrifterna
minst 70 användbara legeringar med tenn, zink,
guld, silfver, bly, antimon, vismut, nickel, jern
o. s. v., hvaribland de begge grupper, som, kända
under de allmänna benämningarna brons och messing,
omfatta dels legeringarna mellan koppar och tenn,
dels mellan koppar och zink, varit till en del sedan
forntiden kända och utgöra grundvalen för vigtiga
industrigrenar. Någon sträng begränsning mellan
brons- och messinggrupperna finnes dock ej, emedan
vissa legeringar, som innehålla både zink och tenn,
bilda öfvergångar.
Genom att smälta koppar och tenn tillsammans erhålles
en metallartad massa, som är hårdare än koppar,
ger ett mera klingande ljud, antar god polityr och
framför allt är i smält tillstånd tunnflytande samt
sålunda skarpt och fullständigt fyller gjutformen. Då
hon dessutom ej, såsom förhållandet är med den rena
kopparn, vid smältningen uppsuper syrgas, som vid
stelnandet bortgår och vållar ihåligheter eller
blåsor, är hon alltså ett utmärkt tjenligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
