Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika slag o. s. v. Men vid vanlig matlagning, i
köket och på matbordet, är dock messingen nästan
lika otjenstbar som kopparn, emedan äfven han löser
sig i syror.
Oaktadt sin stora smidighet i kallt tillstånd,
är dock vanlig messing, då han upphettas till
glödgning, så spröd, att han under hammaren faller
sönder i stycken. En efter vanligt språkbruk smidbar
messing var länge för alla, som arbetade i messing,
ett oting, men nu mera tillverkas dock en sådan till
färgen ljusare, s. k. gul metall, som, innehållande
ungefär 60 procent koppar och 40 zink, kan äfven i
glödande tillstånd smidas och valsas.
Oftast är messingen mer eller mindre utblandad med
åtskilliga andra metaller, som dock inom vissa gränser
ej verka skadligt. Ej sällan vill man till och med,
att messingen skall hålla någon viss mängd bly eller
tenn, hvilka ämnen i, sådant fall vanligen behöfva
särskildt tillsättas. En liten tillsats af bly (vid
pass 2 procent) gör messingen mera mjuk och sträckbar,
och den messing, som skall graveras, försättes med
något tenn, för att grafstickeln må göra skarpare
inristningar och spånen mera villigt släppa och
upprulla sig. Att äfven en mindre jernhalt kan
vara till nytta, bevisar den sedan några år tillbaka
använda aich- eller sterrometallen, som befunnits vara
en legering af 60,2 delar koppar, 38,i zink och 1,6
jern. Till färgen liknar han gul metall och i brottet
härdadt stål; han låter i upphettadt tillstånd smida
sig, står bättre emot än Jernet och synes alltså med
fördel kunna i mindre maskindelar och äfven under
hvarjehanda annan form ersätta stålet. I Österrike
gör han tjenst som kanonmetall.
Sådana legeringar, som hålla minst fem gånger
mera koppar än tenn, få namn af röda (röd messing,
tomback), och ju mera kopparhalten i dem ökas, desto
djupare färg och finkornigare brott, desto större
mjukhet och sträckbarhet erhålla de. Äfven den röda
inessingen har dels i gjuten form, dels på annat
sätt arbetad, den mest olikartade förbrukning. Men
genom sin djupa färgton äro dock dessa kopparrika
legeringar i synnerhet lämpliga till sådana smärre
artiklar, som skola förgyllas; de användas ock i stor
myckenhet till knappar, bijuterier m. m.
När det endast är fråga om prydnadsting eller
i allmänhet sådana artiklar, der utseendet utgör
hufvudsaken, sträfvar man naturligtvis att ge dem en
så praktfull färgton som möjligt, och de till en del
redan föråldrade namnen similor, pinchbeck (pinsback),
prins Roberts metall m. fl. bära vitne om de
bemödanden, som gjorts att skaffa guldet rivaler, att
åtminstone kunna tillverka ett »fattigmansguld». Under
senaste åren har ytterligare en oäkta guldsort,
talmiguldet, dykt upp. Det förekommer i handeln mest
som urkedjor, har en vacker guldgul färg, bibehåller
väl sin metallglans, består, enligt gjord analys,
af 86,4 procent koppar, 12,2 zink, l,i tenn och 0,3
jern, denna jernhalt dock sannolikt tillfällig.
Kopparhalten i de mer och mindre guldgula legeringarna
kan i allmänhet anses ligga mellan 80 och 88 procent
samt således zinkhalten mellan 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
