Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga, ur hvilka det på bottnen stående smälta godset
gjutes i först nämda degel, som sålunda blir nära
full. Den smälta messingen omröres nu noga med en
jernspade, befrias genom skumning från all orenlighet
och gjutes mellan två uppvärmda stenhällar af granit
i form af en skifva eller s. k. taffel. Att gjuta
ut messingen i jernformar har erfarenheten visat vara
olämpligt. Tafflarna kunna t. ex. gjutas 5 fot långa,
1% fot breda och 11/4 tum tjocka. Tjockleken bestämmes
af tunna jernstänger, som invid hällarnas kanter
hålla dem i sär. De äro på gjutsidan öfverdragna med
en genom eldning torkad lerhinna, som kan uthärda vid
pass 20 gjutningar, men för hvarje gjutning bestrykes
med färsk kogödsel. För att efter denna metod erhålla
l centner messing beräknas åtgå 3 centner stenkol. Man
har äfven försökt att smälta i flamugn, hvarigenom
visserligen bränsle blifvit besparadt, men deremot
metallförlusten utfallit mycket högre.
När, såsom nu vanligen brukas, all zinken tillsättes
i metallisk form,, erfordras nästan endast hälften
så lång smältningstid; beskickningarna kunna göras
större, metallförlusten genom förflygtigad zink
blir mindre och man kan på förhand säkrare bestämma
legeringens procentiska sammansättning. Det går
emellertid ej an att först nedsmälta kopparn och sedan
tillsätta zinken, ty de begge metallerna skulle då
bli ganska ofullständigt blandade med hvarandra och
dessutom utvecklingen af zinkångor komma att försiggå
med så stor hastighet, att det redan smälta godset
råkade i häftig kokning eller svallning och en del
deraf näppeligen kunde undgå att bli utslungad ur
degeln. I stället beskickas deglarna sålunda, att den
i små bitar sönderslagna zinken lägges närmast bottnen
och der ofvanpå den likaledes sönderstyckade kopparn,
hvarefter det hela öfvertäckes med ett tjockt lager
af kolstybb. När allt står smält, sker gjutningen på
förut beskrifna sätt, och taffeln innehåller nu den
messings- eller tombackssort, på hvars erhållande
beskickningsproportionen mellan kopparn och zinken
blifvit beräknad. Vanligen klippas tafflarna med
en grof sax eller skäras de med cirkelsåg i remsor,
som sedan i kalit tillstånd utsträckas under hammare
eller, nu mera oftast, i valsverk. Det är redan förut
nämdt, att vid upphettning de vanliga messings-
och tombackssorterna bli spröda. För hvarje gång
tafFeln eller plåten går genom valsarna, eller, då
han redan blifvit nedvalsad till en mindre tjocklek,
för hvar annan eller hvar tredje genomgång, måste han
dock genom uppgiödgning och derpå följande afkylning
befrias från sin genom Valsningen erhållna styfhet.
Uppglödgningen af de ofta ganska stora plåtarna
försiggår i en flamugn, försedd med två midt emot
hvarandra anbragta jernluckor, som kunna höjas och
sänkas, och genom lucköppningarna gående banspår. På
dessa spår, som å ömse sidor om ugnen fortsätta
fram till valsverket, rulla jernvagnar, som af- och
pålastas och hvaribland alltid en står turvis inne
i ugnen. De på hvarandra liggande plåtarna hållas
åtskilda genom mellanströdt borrspån och dylikt. När
genom utvalsningen plåtarna efter hand förvandlats
till tunna bleck, skickas sedan samtidigt fyra, sex
eller ändå flera sådana bleck, lagda på hvarandra,
genom valsarna. Många blecksorter bli alldeles
färdigvalsade, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
