Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messing - Gjutgods af messing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, som äro mycket tunna och breda, endast valsas
på längden och derefter utklappas under snällhammare,
som kunna göra ända till 400 slag i minuten. Den
färdigsträckta varan befrias medelst betning från den
genom glödgningarna bildade oxidhinnan och skarves
med knif för att erhålla glans, medan deremot de
jemförelsevis tjocka tafflarna undergå en motsvarande
behandling i hyfvelmaskiner, der de föras fram och
tillbaka under ett lodrätt fäst hyfvelstål, tills
hela taffelytan blifvit blank.
Den plåt, som skall dragas till tråd, skäres i
smärre stänger med lagom afpassad tjocklek, men
för öfrigt förbrukas den mesta messingen i plåt-
och bleckform, och endast en mindre del gjutes
ej i tafflar, utan i tjocka kakor, som sönderslås
heta. De tjockaste plåtarna användas till sådana
större arbeten som pumpstöflar, sprutor o. s. v.;
skurna i smärre stycken, göra de tjenst som mycket
uthålliga graveringsplåtar. Något tunnare är den plåt,
som begagnas af vagn- och gördelmakare m. fl. Till
de tunnaste sorterna höra den fjäderhårdt valsade
urmakarmessingen, trummessing, rullmessing, som
säljes i rullar med den blanka sidan vänd inåt,
o. s. v. Fasonerad messing förbrukas till spik,
urverk m. m.
Gjutgods af messing. Näst efter jernet är
messingen det ämne, hvaraf det mesta gjutgodset
tillverkas. Att forma och gjuta i messing är
gelbgjutarens yrke, hvarmed tombackgjutarens är
nära öfverensstämmande. Gördelmakaren gjuter sina
metallsaker både af brons och messing.
Smältningen sker i grafitdeglar, som vanligen rymma
35–60 skålpund metall. Med kåks som bränsle uthärda
deglarna 6–8 smältningar, med träkol i medeltal
12. Formningen sker i lerhaltig sand, som, i fall han
är för mager, utblandas med stärkelse, dextrin, sirap
o. s. v., men tvärtom förbättras med kolstybb, om han
är för fet. Modellerna äro antingen af trä och till
skydd mot fukt öfverdragna med någon fernissa, eller
ock, då de skola gäng efter annan å nyo användas,
af tenn eller messing. Liksom vid jerngjuterierna,
sker formningen i gjutflaskor. Emedan den gjutna
messingen vid sin afsvalning undergår en rätt
betydlig volymförminskning, böra dels modellerna
göras något större, än de gjutna artiklarna skola
bli, dels dessa senare, så snart de stelnat,
lösgöras ur formen. Iakttages ej detta, skulle de
i anseende till den tätt omslutande formmassan
ej kunna obehindradt krympa och följaktligen
ofta spricka sönder. Af samma orsak kan man ej
utan vidare omständigheter gjuta en skrufmutter af
messing omkring en skrufafjern. Skrufmuttern skulle
nämligen då vid afsvalningen och krympningen ofta
brista. Men öfversmetas skrufven med lervatten, efter
hvars torkning en tunn lerskorpa återstår, går sedan
mutterns gjutning obehindradt. Lerformning i egentlig
mening kommer endast mera sällan i fråga, såsom vid
förfärdigande af brandsprutornas pumpstöflar, valsar
till kattuntryckerier o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
