Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 delar bly och 1 del tenn bestående snällod. Af
dessa smala rör, hvari vattnet leddes från de murade
kanalerna in i husen, finnas ännu spår. Man har
vidare anledning tro, att redan de gamla känt till
konsten att ge stenkärl en blyglasyr, och analytiska
undersökningar ha visat, att redan då blyoxid utgjorde
en tillsats vid glasberedningen. Slutligen har ock
blyhvitt (kolsyrad blyoxid) redan ganska tidigt
varit kändt.
De forna medelhafsfolken togo sannolikt sitt blybehof
från det blyrika Spanien, der redan långt före dess
eröfring af romarna blygrufvor blifvit upptagna
och brutna. Alkemisterna gåfvo denna metall namnet
Saturnus, som i ett eller annat medicinskt preparat
ännu är bibehållet.
Blyet är i många afseenden en ganska oädel metall. Det
har ingen klang samt föga bärighet och fasthet,
förlorar snart i fria luften sitt metallglänsande
utseende och är i form af blyoxidhydrat i viss mån
lösligt i vatten, som derigenom blir ohelsosamt. För
öfrigt äro alla blylösningar och blypreparat
giftiga. Men med allt detta besitter dock blyet
både i metallisk form och i sina föreningar med
andra ämnen vissa fysiska och kemiska egenskaper,
som allt fortfarande tillförsäkra det en stor
och mångsidig förbrukning. Det är vidare temligen
allmänt och uppträder i stora, ehuru ur geografisk
synpunkt ganska ojemt fördelade massor. I Europas
vestra och till en del äfven i dess sydliga delar
finnes god tillgång på bly, medan längre österut
förhållandet är motsatt. Rikast försedt är dock
Spanien, som med sina malmtillgångar i nästan hvar
enda provins blott behöfde en mera utvecklad industri
för att kunna beherska hela blymarknaden. Det anses
nu årligen lemna vid pass 3 1/4 millioner centner
malm. Dubbelt så stor är malmbrytningen i England, der
i synnerhet i Northumberland, Durham, Cumberland och
Wales en stor blyrikedom blifvit nedlagd i den till
stenkolsformationen hörande bergkalken. Frankrike har
föga bly, hvaremot endast i Preussen år 1865 brötos
1 360 000 centner blymalm med ett motsvarande värde
af 7 300 000 rdr och i hela tyska tullföreningen
vid pass 4 millioner centner, medan Österrike samma
år tillverkade 166 354 centner bly och de svenska
grufvorna lemnade 232 900 centner malm.
Blymalmen förekommer vanligen samlad i så stor
myckenhet, att den årliga brytningen skulle
kunna betydligt ökas, om blott en i samma mån
ökad afsättning kunde beredas. Men med nu varande
pris, vid pass 14 rdr centnern, äro tvärtom sådana
blymalmsfyndigheter, som ej innehålla åtminstone
en helt liten mängd silfver, ofta alls icke
brytvärda. Mindre än de flesta andra metaller tål
blyet några stora fraktkostnader. Om blott afsättning
kunde beredas, skulle Ungarn kunna lemna ofantliga
massor. Djupt in i Nordamerika finnas blymalmer i
mängd, men från England och Tyskland införas dock
ännu årligen för de östra staternas räkning 7 000–
8 000 centner bly.
Blyglans (svafvelbly) är den malm, hvaraf det allra
mesta blyet tillverkas. Han förekommer under de
mest olika förhållanden på gångar och lager så väl i
äldre som nyare bergformationer, men har dock en viss
förkärlek för kalkbergen eller uppträder åtminstone
helst i sällskap med kalk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
