Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyet - Blyets åtskiljande ur malmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid hvitglödgning antar äfven blyet ångform, och man
skulle alltså kunna tänka sig, att blyglansen vore
en kristallinisk afsättning, uppkommen genom kemisk
förening af svafvel- och blyångor. I blyhyttorna
får man ock verkligen ofta se alldeles nya,
utmärkt vackra kristalliserade blyglansbildningar,
som afsatt sig i schaktspringorna och tydligen
ej kunna ha något annat ursprung än de i schaktet
uppstigande ångorna. Blyglansmineralets vanligaste
kristallform är kuben, dels ensam, dels i förening
med oktaedern och andra beslägtade former. En stuff,
bestående af sådana tätt sammanträngda och med
liflig metallglans strålande blyglanskristaller,
tar sig särdeles väl ut och måste naturligtvis hos
den icke malmkunnige lätt nog väcka föreställningen
om någonting mera ädelt än svafvel och bly. Nästan
all blyglans håller visserligen silfver, men i
mycket ringa mängd, och i allmänhet ha just de
silfverfattigaste blyglanssorterna de största och
vackraste kristallytorna. Ren blyglans anträffas
stundom i stora, sammanhängande stycken. Så
t. ex. uthöggs för några år sedan i en grufva
nära Aachen ett blyglansblock, som vägde 20
centner, och i en polsk klosterkyrka lär finnas
en af samma ämne huggen helgonbild. I luften går
dock metallglansen småningom förlorad och malmen
får ett dunkelt, anspråkslöst utseende. Såsom en
sekundär, af blyglans uppkommen bildning anträffas
stundom mineralet kolsyrad blyoxid (weissbleierz) så
ymnigt, att det vid blysmältningen utgör en väsentlig
beståndsdel af malmen. Det icke så sällsynta mineralet
bournonit, som består af svafvelbly, svafvelkoppar
och svafvelantimon, begagnas ock flerstädes både som
bly-, koppar- och antimonmalm. Andra mer och mindre
sällsynta blymineral, såsom pyromorfit, kromblyspat,
molybdenblyspat, blyvitriol, hornbly m. fl., ha
deremot endast ett ganska underordnadt tekniskt
värde. Pulveriserad blyglans begagnas som strösand,
till glasering af stengods och till utpyntning af
hvarjehanda smärre ting.
Fullkomligt ren blyglans består af 86 1/2 procent
bly och 13 1/2 procent svafvel, men vanligen är han
mer och mindre smittad eller utblandad med andra
svafvelmetaller, och alltså håller malmen i sin
helhet för det mesta en eller annan procent zink
(zinkblende) samt vidare silfver, koppar, arsenik,
antimon o. s. v. Det nästan aldrig felande Silfret
intresserar naturligtvis mest, och ehuru denna
silfverhalt oftast är helt ringa, gör han dock
blyglansen till en ganska vigtig silfvermalm. En
procent silfver är redan ganska mycket och en
högst sällsynt företeelse. Vanligen öfverstiger
silfverhalten ej 1/10 procent, men äfven sådana små
och ännu mindre halter kunna med fördel tillgodogöras
och berättiga följaktligen hvarje grufva, der sådan
blyglans brytes, till benämningen silfvergrufva.
Blyets afskiljande ur malmen försiggår lättast, när
metallen förekommer som kolsyrad blyoxid, men endast
på få ställen, såsom i Rheinpreussen (på Eifel),
finnes detta mineral för metallurgiska ändamål nog
samladt. Upphettad i flamugn under en slaggbetäckning
och utblandad med småkol, reduceras malmmassan lätt,
och blyet utrinner. I alla andra fall har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
