Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfrets afskiljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit syrsatt, börjar den öfver Silfret utbredda
tunna gletehinnan spela i regnbågens färger, men
försvinner strax derefter plötsligt, och Silfret
ligger nu alldeles blankt; man säger då, att silfret
blickar. Dermed är nu drifningen afslutad, hvarefter
ugnens bottenutfodring, testen, som uppsupit en del
af det smälta gletet och hvari äfven sjelfva Silfret
skjutit rötter och afsatt korn utbrytes, för att å nyo
jemte malmen nedsmältas i blyugnen. Det utrunna gletet
sönderfaller vid afsvalningen i mer eller mindre
lösa eller sammanhängande, bladigt eller fjälligt
kristalliniska, gula eller rödaktiga tunga massor,
som under namn af silfverglitt redan i och för sig
utgöra en handelsvara. På detta sätt tillgodogöres
i synnerhet en del af det röda gletet, medan allt
det öfriga å nyo reduceras (friskas) med kol till
metalliskt bly, som, om det innehåller någon afsevärd
silfverhalt, går till drifugnen, men för det mesta,
med eller utan föregående raffinering, skickas ut
i marknaden.
Den pattinsonska anriknings metoden, som visserligen
ej fullständigt ersätter drifningsarbetet, men rätt
betydligt förkortar det och äfven innebär andra
fördelar, är grundad på den af engelsmannen Pattinson
gjorda iakttagelsen, att en smält silfverhaltig
blymassa, som under ständigt omrörande långsamt
afkyles, vid en viss temperatur nära blyets smältpunkt
anskjuter kristaller, som sjunka nedåt och innehålla
nästan alldeles rent bly, medan således silfret
till största delen stannar qvar i den ännu smälta
blymassan. I inmurade tackjernspannor nedsmältas
på en gång 60 till 120 centner bly, hvarefter elden
borttages och alla eldstadsöppningar noga tillslutas,
så att den temperatur, hvarvid blyet nätt och jemt
hålles smält, må endast helt småningom gå ned. Det
smälta godset omröres noga med jernstänger, och
de snart anskjutande blykristallerna upphåfvas med
sållikt genomborrade jernskopor samt omsmältas i en
annan panna, medan det bly, som längst bibehåller
sitt smälta tillstånd, likaledes i andra pannor
gång på gång underkastas samma behandling som i
den första. De väsentliga fördelarna af denna metod
äro, dels att en viss anpart af blyet afskiljes i
så rent tillstånd, att det kan omedelbart säljas
och i värde jemföras med annat raffineradt bly af
den bästa beskaffenhet, dels att den blymängd, hvari
silfret liksom gömmer sig undan, blir allt mindre och
i motsvarande mån silfverrikare. Man erhåller alltså
slutligen ett mycket rikt verkbly, hvars afdrifning
tar i förhållande till silfvemnängden vida mindre
tid och kostnad i anspråk.
Det finnes dock äfven ett annat, ännu nyare sätt
att uttaga Silfret ur det efter Pattinsons metod
redan anrikade blyet. Zink och bly legera sig ej med
hvarandra. I smält tillstånd flyter den förra metallen
ofvanpå den senare som olja på vatten. Om således
till smält silfverrikt bly hälles i förhållande
till silfverhalten l–5 procent smält zink och
metallblandningen noga omröres samt sedan lemnas
i ro, stiger zinken upp till ytan, tagande med sig
nästan allt Silfret, och stelnar der till en skorpa,
som aflyftes från det ännu smälta blyet och sedan
distilleras, då endast Silfret blir qvar.
Att till metalliskt bly å nyo reducera (friska)
det vid drifningen erhållna blygletet är en mycket
enkel och lättbegriplig process, som tillgår sålunda,
att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
