Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfvertråd - Försilfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall användas inom galon- eller snörmakeriet,
underkastas han äfven ofta en särskild
försköningsoperation: han korderas, d. v. s. på
hans yta inskäres en spiral af täta skrufgängor,
naturligtvis mycket grunda och fina, hvarigenom
han får ett matt och vågigt utseende, som vore det
fina föremålet en af ännu finare trådar tvinnad
snodd. Den härtill använda korderingsmaskinen är
ett litet enkelt redskap, hvars hufvuddel, en liten
genomborrad stålspindel, af ett tramphjul hålles i
rask kringsvängning, medan man jemt och likformigt
utdrager tråden genom spindeln, då ett vid dennes
främre ända anbragt jern verkställer inskärningen.
Försilfring. Som bekant, är det en af silfrets och
guldets hufvuduppgifter att i tunna skikt öfverkläda
oädlare ämnen, så väl metaller som andra föremål
ur alla tre naturrikena, och sålunda gifva dem
ett ädlare utseende. Till de lättare ämnena trä,
papper och skinn användes vanligt bladsilfver och
bladguld; för metallerna (koppar, messing, tomback,
nysilfver) åstadkommas varaktigare öfverdrag genom
smältning med eller utan qvicksilfver, äfvensom
genom plätering. Vid detta sist nämda förfarande,
som nu i mer än hundra år varit öfvadt, öfverdrar man
kopparblecken, hvaraf de särskilda pjeserna skola
förfärdigas, med en tunn platta rent silfver eller
guld, i det senare fallet dock mycket tunnare. Nu mera
användes dock silfverpläteringen mera på nysilfver
än på koppar. De metallstycken, man vill plätera,
skrapas först rena; derefter låter man dem några
gånger gå genom ett valsverk för att blifva tätare,
skrapar dem åter och belägger dem med ett silfverblad
af ungefär ett pappersarks tjocklek. Merendels har
man förut bestrukit kopparn med lapislösning, som
af metallen sönderdelas, så att han redan förut
är öfverdragen med en silfverhinna, hvarigenom
en bättre förening astadkommes. Vid guldplätering
användes till samma ändamål klorguldslösning. Det
pålagda silfverbladet böjes öfver kopparns kanter,
en ståltråd viras omkring dem, hvarefter de på detta
sätt förbundna plattorna öfver en koleld utsättas för
stark rödglödgning. Härvid far man med en jernrifvare
kraftigt och ihållande öfver silfret för att
utdrifva luften och åstadkomma en så nära beröring
som möjligt mellan de båda metallerna. Den på detta
sätt hopfogade plattan uttages i glödande tillstånd
och får nu flera gånger genomgå de för hvar gång allt
trängre stälda valsarna i ett sträckverk. Sålunda
åstadkommes utan smältning eller lödning, endast
genom ett fast anliggande emot hvarandra, ett sådant
sammanhang mellan de båda metallerna, att de äfven
vid den nu följande utvalsningen på kall väg låta
alldeles likformigt sträcka sig och att intet gap
uppstår. Silfver-plattan utgör 1/40 till 1/10 af det
helas vigt. Äfven när hon endast utgör 1/40 och
blecket utvalsas till den obetydliga tjockleken
af 7/300 linie, så att den pålagda silfverplattan
endast har 2/1000 linies tjocklek, är hon dock
ännu alltid långt tjockare än vid de flesta andra
försilfringar. Bruket af pläterad koppar har genom den
galvanisk a forsilfringen blifvit temligen inskränkt.
Man anbringar äfven ett slags plätering på färdiggjorda
jernsaker, hos hvilka man vill förena prydlighet med
varaktighet, t. ex. seldon och sadeltyg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
