- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling /
279

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntslagningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreställa bokstäfverna CRUX (kors), med omskriften
GODVINE (namnet på den angelsachsiske myntmästaren),
MO. SIHT. (moneta Sigtunse). Sigtuna är således vår
äldsta myntningsort.

Men vi afbryta här denna korta historiska återblick
och vända oss åter till vårt egentliga ämne, den
delen af myntväsendets teknik, som syselsätter sig
med de ädla metallernas omgestaltning till gångbara
penningar.

Guld och silfver äro redan i och för sig kontanta
penningar, åtminstone i verldshandeln; när vi derför
läsa, att det och det fartyget medfört comptantes,
behöfver detta ej vara myntad metall, utan kan
lika väl vara omyntad, i form af stänger, tackor,
guldsand eller dylikt. De ädla metallerna ha blifvit
värdemätare för alla varor, och utmyntningen är blott
en beqvämlighetsåtgärd för deras lättare delning
samt för att slippa besväret med deras oupphörliga
vägning och probering. De omyntade metallerna kallas
bullion, under hvilket namn man äfven innefattar de
främmande mynt, som man ej räknar, utan likaledes
väger, såsom fallet är med en del utomeuropeiska
myntsorter. Utländskt handelssilfver förekommer
merendels i andra former än de i de europeiska
silfververken brukliga; fig. 111-113 visa, huru
amerikanskt och kinesiskt omyntadt silfver brukar
se ut.

För någon tid sedan försökte den ryska regeringen till
myntmetall använda en annan ädel metall, platinan, men
såg sig dock snart föranlåten att åter indraga det nya
myntet. Härtill bidrogo ej blott nationalekonomiska
orsaker, utan äfven den allmänna motvilja, hvarmed
de oansenliga blylika mynten, som dock skulle hafva
ett så högt värde, mottogos af allmänheten. Man
ser alltså, att penningar äfven behöfva ett vackert
utseende.

Som bekant, använder man hvarken till guld- eller silfvermynt den rena
metallen, utan legerar dem, för att ge dem större hårdhet, med mer eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/4/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free