Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldets förekomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupaste nedsprängningarna (ända till 240 fot); här
ha ock de största guldklimparna blifvit funna,
med djupet tilltagande i storlek. Ballaratguldet
är det finaste, och i allmänhet är det australiska
guldet finare än det californiska, som har en
iridiumhalt, hvilken meddelar det ett grönaktigt
skimmer. Här vid Ballarat påträffades den 11 juni
1858 ett guldstycke, som vägde 233 skålpund och
hvars guldhalt utgjorde 99,20 procent. Den hittills
största australiska guldklimpen vägde, som vi sett,
blott 125 skålpund. Man döpte klimpen till Welcome
(välkommen) och sålde honom på auktion i Melbourne
för 171 450 rdr.
Äfven i Australien har den af den första lätta vinsten
alstrade feberyrseln med sina utsväfningar af alla
slag så småningom försvunnit; guldbrytningen går
nu sin jemna gång och har satt sig i bättre jemvigt
med de öfriga forvärfsgrenarna. Afkastningen under
de första sju åren 1851–1857 är, eget nog, nästan
alldeles den samma som Californias under lika lång
tid, omkring 14 580 centner; året 1852 visar den
största siffran, nämligen 5 880 centner.
Australiens hela guldafkastning från 1851 till 1861
var på industriutställningen i London 1862 framstäld
genom en förgyld obelisk af samma kubikinnehåll,
hvilken hade en höjd af 44 fot och hvars bas utgjorde
96,5 qvadratfot. Han representerade en vigt af 21 092
centner, en massa af ungefär 1 910 kubikfot och ett
värde af 1 883 695 104 rdr.
Rysslands guldutvinning utgör blott 1/8 af Californias
och Australiens, sammanlagda, men är dock betydlig
nog för att bland guldländerna tillförsäkra det
det tredje rummet, så vida ej Afrika, der på senare
tiden storartade guldfält skola blifvit upptäckta,
skulle göra Ryssland platsen stridig.
Det är företrädesvis på två ställen i Ryssland
guld vinnes: i Ural och östra Sibirien. Ar 1814
uppgick mängden af det i Ryssland vunna guldet
knapt till 5 skålpund, ett belopp, som redan 1825
genom upptagandet af de uralska vaskerierna stigit
till nära 106 centner. Det rikaste året var 1832,
som lemnade ungefar 153 centner. Sedan dess har
guldafkastningen sjunkit och utgör för närvarande
ungefär 118 centner. De sibiriska vaskerierna, hvilka
med 1828 togo sin början, ha efter hand blifvit
allt mera betydande samt snart upphunnit och gått
om de uralska, ty då båda redan 1841 visade samma
afkastning, hade de sibiriska redan följande året
nästan fördubblat sin, och man har skäl att antaga,
att äfven i framtiden dessa östra områden skola komma
att utgöra Rysslands förnämsta skattkammare. I Ural
lönar sig arbetet ej särdeles; man vaskar der äfven,
när man blott har utsigt att på mer än en million
skålpund sand erhålla l skålpund guld. Af denna
guldhalt vinnes dock genom vaskning blott 1/25 eller
1/30. Detta bekräftas genom försök, som blifvit
anstälda för att genom smältning utdraga guldet,
då af ungefär 1 130 centner sand blott 6 skålpund
guld erhållits. Trots denna stora skilnad är det för
kostnadens skull alldeles omöjligt att framställa
guldet genom sandens smältning, hvilken tillgår så,
att sanden sammansmältes med potaska eller soda,
då kiselsyran förenar sig med kalit eller natronet,
vid hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
