Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldets förekomst - Raffinering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt det guld, som tillverkas medelst mer eller
mindre olika metallurgiska förfaringssätt, kommer
alltid att bli mycket dyrt, liksom hela guldutbytet
på denna väg är mycket obetydligt i jemförelse med
afkastningen af vaskningen. Vi inlåta oss derför ej
närmare på de olika metoderna, utan omnämna blott,
att man utom många andra sätt äfven föreslagit
att uttaga guldet på våta vägen med tillhjelp af
klor, och att man för en tid sedan hyste så stora
förhoppningar om denna metods lämplighet, att man
tänkte dermed tillgodogöra den obetydliga guldhalten
i en del gamla varphögar. Metoden har sedan dess
användts vid Reichenstein i Schlesien och tyckes der
fortfarande tillämpas. Den rostade arsenikhaltiga
malmen inlägges i stora kärl af stengods, som
tillslutas, hvarefter klorgas inledes. Efter ett
dygns förlopp utlakar man massan med vatten, utfäller
guldet med vätesvafla, filtrerar och förbränner
filtret med deri varande blandning af svafvel och
guld, upplöser sedan återstoden efter förbränningen i
kungsvatten och utfäller guldet med jernvitriol. Man
har försökt använda samma metod för tillgodogörande
af den guldhaltiga sand, som finnes vid Goldberg
och Löwenberg på en sträcka af 10 qvadratmil under
dagytan.
Hela den sammanlagda afkastningen af guld och silfver
i Amerika uppgick 1866 till 405 millioner riksdaler;
deraf kommo 95 millioner på California.
Under åren 1848–1866 har California ensamt utsläpt
i verldsmarknaden guld för 3 619 millioner riksdaler.
Haffinering. Guldet innehåller alltid mer eller
mindre silfver, stundom också, såsom fallet är
med det californiska, iridium. Det på metallurgisk
väg vunna guldet kan jemte antimon äfven innehålla
tenn och bly. Af dessa oädla metaller är redan 1/2000
tillräcklig att betydligt minska guldets tänjbarhet,
hvarför det måste raffineras. Detta sker genom att
blanda det med något borax och salpeter och bringa
massan till smältning. Härigenom syrsättas de öfriga
ingående metallerna med undantag af silfret och flyta
ofvanpå som slagg. Silfret bör man ock i de flesta
fall bortskaffa; sättet för dess skiljande från
guldet beror på dessa metallers olika förhållanden
till syror; silfver löser sig nämligen i salpetersyra,
då deremot guldet ej angripes. Den gamla metoden för
guldets skiljande från silfver medelst salpetersyra
(dess skedning) kallas qvartering, emedan man förr
antog, att silfret måste ingå till 3/4 och guldet till
1/4 i legeringen, om afskiljandet af dessa så troget
förenade bröder skulle lyckas; sedermera fann man,
att man äfven kunde skilja metallerna i en legering,
som bestode af 2 delar silfver och 1 del guld.
Genom ett mycket allmänt förfarande, den
s. k. cementeringen, kan guldet äfven till en del
befrias från de inblandade främmande metallerna
och således göras finare. Detta förfarande användes
nu mera nästan endast på guldarbeten och förgylda
saker och utgör hvad man kallar guldets färgning samt
spelar sålunda vid guldets bearbetning samma rol som
hvitkokning vid silfrets, då det har till ändamål att
gifva ytan utseende af det finaste guld. Man insätter i
deglar af eldfast lera guldsaker, som skola färgas, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
