Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förgyllning - Platinan och hennes följeslagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och forbrännas till tunder. I detta tunder gömmer
sig guldet i den finaste fördelning och ingnides nu
i detta tillstånd medelst en i ättika doppad kork på
metallens yta, som måste vara alldeles blank. Genom
tillräckligt länge fortsatt gnidning och endast genom
guldpartiklarnas deraf föranledda vidhäftning bildas
nu förgyllningen, som slutligen poleras. Hon har ett
vackert utseende och användes till och med stundom
för att bättra en svag galvanisk eller eldförgyllning.
Bland metoderna for den våta förgyllningen
användes förr, innan den galvaniska infördes,
hufvudsakligen den s. k. guldkokningen för att
hastigt gifva bijuteriarbeten och andra småpjeser
en tunn förgyllning. Den härtill använda lösningen,
s. k. guldsyradt kali, var en sammansättning af
klorguldslösning och surt kolsyradt kali med vatten. I
denna lösning, som i en porslins- eller emaljerad
gjutjernspanna hölls i kokning, doppades de vid
blanka koppartrådar hängande pjeserna och upptogos
efter en minut förgylda. Metoden passar för messing,
koppar och tomback, för jern och stål endast sedan de
förut blifvit lätt öfverkopprade, för silfver deremot
icke alls.
På smärre stålartiklar, såsom saxar och synålar,
finnas ofta små förgyllningar anbragta. Man
har för detta ändamål doppat dem i guldeter
eller öfverpenskt dem dermed, då efter en lindrig
uppvärmning guldhinnan strax framträder. Guldetern
beredes derigenom, att man skakar en lösning af
klorguld med svafveleter.
Zink och förzinkade metaller låta lätt förgylla sig,
om man blandar den ofvan nämda cyanguldkaliumlösningen
med krita och vinsten, med denna blandning
öfverpenslar de behöriga ställena och derefter
aftvättar dem med vatten.
Vid alla förgyllningsmetoder på våta vägen eger en
reducerande kemisk verksamhet rum. De oädla metallerna
ha till guldets följeslagare (kloren, cyanet) större
frändskap än guldet sjelft, som så lätt frigör sig
från alla kemiska fjettrar. Det uppstår en skilsmässa
å den ena och en ny förening å den andra sidan. Kommer
härvid en elektrisk ström med i spelet, försiggå
dessa förändringar lifligare och låta äfven, som
vi redan sett, framkalla sig under omständigheter,
hvarunder de ej frivilligt skulle egt rum.
Sålunda ha vi då ledsagat guldet på dess lefnadsbana
och sett, huru det, merendels med stor möda
sammanbragt ur oändligt små delar och mycket
sällan erbjudande sig i större massor, slutligen
åter hemfaller åt sönderstyckningen och en långt
gående fördelning, ja, till stor del åt en verkligt
homöopatisk förtunning.
Platinan och hennes följeslagare.
Enligt den gamla inbilska verldsåskådning, som
i menniskan såg skapelsens yttersta ändamål, skulle
naturens gåfvor finnas för handen just i den mängd
och fördelning, som för skapelsens herre, för hvars
skull allena alltsammans ju var till, befunnes bäst
och ändamålsenligast. Sålunda hade stenkolen visligen
blifvit så djupt gömda i jordens inre, blott för att
menniskorna skulle hushålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
