Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhistoriska kärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan vi börja denna historik, vilja vi till
förtydligande af de så väl i denna som i den tekniska
delen använda benämningarna på de olika slagen af
lergods angifva, huru de indelas och benämnas.
Klass I. Lervaror af porös massa.
a) Oglaserade gröfre lervaror (poteries tendres mattes):
tegel och tegelrör, oglaserade kruklnakarkärl,
terracottaarbeten, oglaserade antika kärl.
b) Lervaror med glasyrliknande, svagt glänsande yta
(poteries tendres lustrées): glaserade antika kärl.
c) Stenkärl eller vanligt glaseradt krukmakargods
(poteries tendres vernissées).
d) Vanlig fajans och kakel (faïence emaillée).
e) Fin fajans eller oäkta porslin (faïence fine).
Klass II. Lervaror af halfsmält, i brottet förglasad
eller starkt sammansintrad massa.
a) Stengods (grès-cérame).
b) Frittporslin (porcellaine tendre artificielle):
gammalt sèvresporslin.
c) Benäkta eller engelskt porslin (porcellaine
tendre naturelle).
d) Fältspatäkta eller hårdt porslin (porcellaine dure):
franskt, tyskt, kinesiskt porslin.
Den rika tillgången på lera, hennes lättåtkomlighet,
bildbarhet och egenskap att genom bränning hårdna
berättiga oss att antaga, att hennes användning
till framställande af kärl, bygnadstegel m. m. är
en af de äldsta, om ej till och med den äldsta af
slöjderna. De vid gräfningar och jordborrningar samt
i allmänhet vid arkeologiska undersökningar gjorda
fynd af lerkärl eller bitar af sådana bestyrka äfven
detta antagande. Det är och kommer naturligtvis alltid
att förblifva en omöjlighet att bestämdt uppgifva,
när och hvar det första lerkärlet tillverkades; men
man kan göra sig ett ungefärligt begrepp om åldern
af en del vid jordborrningar och gräfningar gjorda
fynd genom att beräkna den tid, som åtgått för att
bilda de jordlager, hvarunder de ligga begrafna.
Under åren 1851–54 anstäldes en mängd jordborrningar
i Nilens deltaland. Dervid anträffades på ett djup
af emellan 16 och 24 fot bitar af lerkärl och en
liten menniskofigur af bränd lera. Vid ett djup af
60 fot påträffades en mängd skärfvor af lerkärl,
och ännu vid 72 fots djup ett stycke af en bränd
tegelsten. Enligt en beräkning af den berömde engelske
geologen sir Charles Lyell skulle på den plats, der
vid 60 fots djup fyndet anträffades, landets yta under
hvarje århundrade, i följd af de genom Nilens årliga
öfversvämningar uppkomna aflagringarna, höjt sig med
6 tum och således 10 000 till 12 000 år ha åtgått för
att bilda det öfver fyndet liggande jordlagret. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
