Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Araberna och morerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARABERNA OCH MORERNA.
357
nien och en del af Portugal, räknade under det tionde
århundradet under Abder-raman III en befolkning
af 25 till 30 millioner, medan statsinkomsterna
uppgingo till nära 13 millioner dukater, ett för
denna tid högst betydligt belopp. Som exempel på deras
praktbygnader kan anföras den ännu qvarstående moskén
i Cordova (se första bandet af detta arbete). Det
är naturligt, att under sådana förhål-, landen en
industri af denna beskaffenhet skulle trifvas väl,
i synnerhet som hon i följd af det från orienten
införda bruket att med lerplattor, azulejos,
bekläda bygnadernas väggar och golf kunde drifvas
i större omfång, än om hon blott haft till föremål
framställande af kärl. Bruket af färglagda och i
öfrigt rikt sirade plattor gaf på samma gång en stor
lyftning åt denna del af yrket.
Det var dock först sedan arabernas välde i Spanien
blifvit år 1090 stör-tadt af de från Afrika kommande
morerna, som tillverkningen nådde sin högsta
utveckling. Morerna ärfde arabernas civilisation,
deras konst och vetenskap och gaf dem en ytterligare
utbildning. De införde en ny utsmyckningsstil, som
bestämdt skiljer sig från den arabiska och fått namn
af den spansk-moriska. Liksom moskén i Cordova utgör
ett prof på den arabiska stilen, är palatset Alhambra
en representant af den spansk-moriska, och de der
befintliga vägg-och golfplattor af fajans utgöra
förträffliga exempel på denna stils lergodsutsiring.
Vid denna tid var det kinesiska porslinet ej kändt i
Europa och ännu mindre konsten att tillverka det. Ej
heller kände man sättet att framställa
fajans med hvit massa. De leror, som användes, antogo
efter bränningen en röd eller gulaktig färg, som
hvarken i och för sig var så angenäm som den hvita,
ej heller lät den målning, man anbragte derpå, framstå
till sin fulla fördel. Man kände visserligen leror,
som brände sig hvita, men hade ännu ej lärt sig att
af dem framställa hvit fajans. Deremot hade redan
de gamla vestasiatiska folken uppfunnit ett sätt
att framställa lergods med hvit yta. De öfverdrogo
nämligen den färgade leran med ett tunt lager af hvit
lera eller af sådana ämnen, som under bränningen
bibehöllo sin hvita färg. Ett sådant öfverdrag,
engobe, medförde dock många olägenheter, i synnerhet
den, att det lätt lossnade från godset och äfven
försvårade glaseringen.
Araberna, eller deras efterträdare morerna, voro
åtminstone i Europa de första som gjorde denna
process öfverflödig genom framställande af en
glasyr af hvit färg och så ogenomskinlig, att han,
anbragt på godset till en viss tjocklek, dolde dess
färg. Det ämne de använde för att bibringa glasyren
dessa båda egenskaper, hvithet och en viss grad af
ogenomskinlighet, var tennoxid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
