Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porslinets uppfinning i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I England skall en dr Dwight 1671 ha uppfunnit
ett slags porslin, hvaraf dock inga exemplar nu
äro kända. Åtskilliga bref och tryckta uppsatser
från denna tid sätta dock utom tvifvel, att
Dwight verkligen framstält porslin, ehuru någon
egentlig tillverkning deraf ej tyckes ha kommit till
stånd. Först från anläggningen af fabriken i Bow år
1730, i Chelsea 1745 och i Derby 1751 kan man datera
den egentliga porslinstillverkningen i England. Dwight
lyckades äfven efterbilda det tyska stengodset (grès
flamand, grès de Cologne), hvaraf vid denna tid stora
mängder infördes i England. Af denna hans tillverkning
ha under de senaste åren många pjeser blifvit funna.
Uppfinnaren af det fältspatäkta porslinet, Johann
Friedrich Böttger, föddes 1685 i Schleiz i
Tyskland. Vid tolf års ålder sattes han i lära hos
en apotekare i Berlin och utmärkte sig snart för sin
ovanliga flit och vetgirighet. I synnerhet omfattade
han med mycken lust studiet af kemin, men råkade
dock snart in på den vanliga afvägen, guldmakeriet,
och blef i Berlin ansedd för att vara invigd i denna
konst. Då ryktet härom kom till Friedrich I:s öron,
lemnade han Böttger allt möjligt understöd, för att
sedermera kunna draga nytta af hans konst. När denna
likväl ej visade några resultat och konungen började
bli otålig, ansåg Böttger klokast att sätta sin
person i säkerhet och flydde till Sachsen, der han
dock upphans och greps af konungens utskickade. Den
då varande sachsiske kurfursten August den starke
lät likväl, sedan han erhållit kunskap om Böttgers
flykt och fängslande på sachsiskt område, befria
honom från de preussiska förföljarna, men försäkrade
sig i stället sjelf om hans person och lät föra
honom i säkerhet först till Wittenberg och sedermera
till Dresden, för att draga nytta af hans alkemiska
vetande. Det säges, att Böttger inför August bedyrat
sig ej ega något sådant, men att denne ansett det
för en undflykt och derför satt honom under uppsigt af
en kunnig kemist, Ehrenfried Walter von Tschirnhausen,
hvilken skulle deltaga i och öfvervaka hans arbeten.
Tschirnhausen lär tidigare ha syselsatt sig med försök
att eftergöra det kinesiska porslinet och hade,
liksom Réaumur i Frankrike, lyckats framställa ett
glas af mjölkhvit färg, som dock i öfrigt saknade
porslinets egenskaper. Nära bekant med sitt lands
mineralogiska tillgångar, kunde Tschirnhausen
anvisa Böttger de bästa och eldfastaste leror för
tillverkningen af hans deglar. De som tillverkades
af en bland dessa leror, den från Okrilla, visade så
utmärkta egenskaper och voro, oaktadt de ej liknade
de kinesiska porslinen, af ett så vackert utseende,
att Böttger och Tschirnhausen uppgåfvo guldkokeriet,
för att i stället syselsätta sig med försök att
framställa porslin. För att bättre bevara hemligheten,
flyttades de till slottet Albrechtsburg i Meissen, der
de omgåfvos med all möjlig lyx, på det fångenskapen
skulle blifva dem lättare. Böttger hade till och med
ett åkdon till sitt förfogande och kunde deruti göra
utflykter till Dresden, men var då alltid åtföljd och
bevakad af en officer. När Karl XII 1706 inträngde
i Sachsen, blefvo Böttger, Tschirnhausen och tre af
deras arbetare under eskort af en kavalleritrupp förda
till Königstein, der provisoriska ugnar uppfördes
och deras arbeten fortsattes. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
