Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S:t Cloud och Sèvres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smältning (frittad), finmaldes och försattes med
krita, mergel m. m., hvarefter hon ytterligare
blandades med lim, gummi och andra organiska ämnen,
for att erhålla den bildbarhet, som var nödvändig
för hennes vidare bearbetande. Denna senaste process
kallades vid de franska fabrikerna »faire la chimie»
och hemlighölls med största omsorg. Vid den tidens
porslinsfabriker i Frankrike och andra länder var
beredandet af porslinsmassan, glasyren, färgerna
anförtrodt åt en särskild tjensteman, som kallades
arkanist och ofta var den ende som kände hemligheten
af deras sammansättning.
Af den på ofvan anförda sätt beredda massan
framstäldes och behandlades i öfrigt föremålen på
samma sätt som lervaror i allmänhet. Fabriken i S:t
Cloud förstördes genom eldsvåda 1773. Redan fore denna
katastrof hade i Frankrike uppstått andra fabriker
för tillverkning af samma varor. I Chantilly anlades
en sådan fabrik 1725 och i Vincennes en liknande år
1740. Fabriken i Vincennes blef under Eloi Brichards
ledning inom ganska kort tid så berömd for sina vackra
fabrikat, att Ludvig XV deraf föranleddes att tillhandla
sig först en mindre och sedermera en större andel deruti.
Brichards förnämsta medhjelpare voro de första åren
Charles Adam, arkanist, Hellot, kemist, Caillat, som
beredde färgerna, hvarjemte munken Hippolyte uppfann ett
sätt att förgylla porslinet. Vid en allt lifligare
efterfrågan på dess tillverkningar och den i följd deraf
uppstående nödvändigheten att utvidga rörelsen blef
slottet i Vincennes, som vid fabrikens anläggning
upplåtits till verkstäder, för trångt. En ny
fabriksbygnad uppfördes derför vid Sèvres, och fabriken
flyttades 1756 till denna plats. Den förste ledaren af
denna sedermera verldsbekanta inrättning blef Boileau,
hvars förtjenst det till stor del varit, att
tillverkningen i Vincennes så lyckligt utvecklat sig.
År 1760 öfvertog Ludvig XV hela fabriken, hvilken
sedermera af honom och den herskande favoriten
markisinnan Pompadour på allt sätt skyddades och
understöddes och hvars tillverkningar nu började räknas
bland de bästa i sitt slag.
Svårigheterna vid tillverkningen af frittporslinet,
massans ringa bildbarhet, hennes benägenhet att under
bränningen sjunka tillsammans eller rent af smälta
ner hade i Frankrike redan förut föranledt försök
att framställa det slag af porslin, som tillverkades
i Sachsen. Omkring år 1723 hade Réaumur syselsatt
sig dermed och till och med från Kina förskaffat sig
kaolin och petunse (fältspat). Hans försök ledde
visserligen ej till det önskade målet, men han blef
dock derigenom så förtrogen med behandlingen af dessa
ämnen, att han kunde lemna goda råd och upplysningar,
då vid en senare period försök i samma riktning
gjordes vid Sevres. Deremot uppfann han under dessa
försök det s. k. réaumurporslinet, som han erhöll
derigenom, att han under en viss tid höll glas
upphettadt vid rödglödgningsvärme, hvarigenom det
förlorade sin klarhet och antog en mjölkhvit färg,
likväl med bibehållande af glasets egenskaper i
öfrigt. Ar 1761 sålde Peter Anton Hannong, son till
anläggaren af fabriken i Frankenthal, hemligheten att
tillverka fältspatäkta porslin till Sevresfabriken för
en årsränta af 3 000 franc, men som det vigtigaste
råmaterialet, kaolinen, ännu ej blifvit funnet i
Frankrike, kunde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
