Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfinnandet i England af den fina fajansen och det benäkta porslinet - Lergodsindustrins utveckling och nu varande ståndpunkt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Newcastle 80 millioner och i Stourbridge 30
millioner stycken, utom hvad som tillverkades på
andra platser. Derjemte är England den egentliga
platsen för tillverkning af större föremål af eldfast
lera och stengods, såsom gasretorter samt kärl och
redskap för kemiska fabriker. I Lambeth i London har
denna sistnämda tillverkning sitt hufvudsäte, och i
synnerhet äro de från Doulton utgående fabrikaten af
detta slag kända och berömda.
Om betydenheten af Englands lergodsindustri kan man
göra sig ett begrepp af det förhållandet, att utom de
talrika fabrikerna för tillverkning af gröfre lervaror
funnos 1873 i Skotland 19 och i England 277 porslins-
och fajansfabriker, af hvilka 223 voro belägna i
norra Staffordshire inom ett område af mindre än en
svensk qvadratmil.
Detta af floden Trent genomflutna och af kanaler och
jernvägar i alla riktningar korsade fabriksdistrikt
kallas äfven The potteries, lerkärlsfabrikerna,
och omfattar städerna Longton, Fenton,
Stoke-upon-Trent, Slielton med Hanley, Cobridge,
Burslem, Tunstall, hvilkas sammanräknade befolkning
1864 utgjorde 124 000 personer, hvaraf omkring 30 000
arbetade i sjelfva porslins- och fajansfabrikerna,
hvarförutom en mängd personer voro syselsatta dels
i de i samma trakt belägna fabriker, som försågo
lerkärlsfabrikerna med maskiner, verktyg, färger,
papper m. m., dels i de grufvor, från hvilka
lergodsfabrikernas behof af stenkol och eldfast
lera hemtades. 1864 utgjorde antalet fabriker
i Staffordshire 170 (emot 223 år 1873) med en
tillverkning af omkring 40 millioner riksdalers värde
och en förbrukning bland annat af omkring 4 1/2 million
tunnor stenkol, 108 000 centner brända ben, 26 400
centner borax och borsyra, 67 000 skålpund kobolt och
780 skålpund guld till förgyllning af godset. De utom
Staffordshire belägna fabrikerna tillverkade dessutom
samma år (1864) för nära 13 millioner riksdaler,
och värdet af samtliga utförda lervaror uppgick till
25 å 26 millioner riksdaler. 1872 hade detta senare
belopp stigit till 1 986 187 pund sterling eller nära
36 millioner riksdaler.
Oaktadt, såsom man af dessa uppgifter finner,
Englands lergodsindustri är af stor betydenhet och
stadd i en stark tillväxt, utöfvar det likväl i denna
industrigren nu mera ej samma herravälde öfver det
öfriga Europa, som för några årtionden tillbaka, då
det var nära nog det enda land, der den fina fajansen
och det benäkta porslinet kunde i någon mängd och af
någorlunda godhet tillverkas. Nu mera fylles behofvet
i Europas flesta länder, med undantag af Ryssland
och Turkiet, till en stor del med fajanser af inhemsk
tillverkning, hvilka i godhet täfla med de engelska,
och derjemte har fabrikationen af fältspatäkta porslin
i Tyskland, Österrike och Frankrike gjort så stora
framsteg och så tillvuxit, att hon ej endast förser
dessa länder med deras behof, utan äfven är föremål
för en betydande utförsel.
I Frankrike är porslinsindustrin af stor betydelse,
och de franska porslinen torde äfven vara de första
i sitt slag. Detta gäller ej blott om de artiklar,
som utgå från Sèvres, utan äfven om de franska
handelsporslinen. Sèvres intager visserligen ännu
hedersplatsen inom lergodsindustrin, men torde dock
snarare böra anses som ett konstinstitut och en
akademi för den franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
