Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lergodsindustrins utveckling och nu varande ståndpunkt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket framstående lervaruindustri. Så väl
i dess norra som mellersta del finnas flera
porslins- och fajansfabriker, som tillverka
varor för dagligt bruk och hvilkas fabrikat kunna
jemföras med de bättre tillverkningarna från andra
länder. I Napoli framställa flera fabriker utmärkta
efterbildningar af de gamla grekiska, etruriska
och romerska lerkärlen, äfvensom af medeltidens
och renässansens fajanser. Mest bekanta äro
dock Freppas och markisens af Ginori fabriker
i Firenze. Freppa är bekant som en af de första
tillverkarna af den nyare majolikan, och markisens
af Ginori 1735 anlagda fabrik, la Doccia, torde så
väl i det tekniska som konstnärliga återgifvandet
af de gamla italienska fajanserna och majolikan
samt af de s. k. Capo-di-Monteporslinen ännu vara
oöfverträffad. De egentliga Capo-di-Monteporslinen
förskrifva sig från en af Carlos III vid Capo di Monte
nära Napoli 1736 anlagd fabrik, som upphörde 1821. En
del af denna fabriks alster, som voro dekorerade med
i relief modellerade och i naturliga färger målade
figurer, muslor, växter m. m., utgör original till
Ginoris efterbildningar.
Rysslands lergodsindustri är mindre bekant än de
öfriga europeiska ländernas, men man känner dock,
att en icke obetydlig porslinstillverkning derstädes
eger rum, samt att i Moskva, Tver med flera platser
stora anläggningar tor denna fabrikation finnas. Vid
Alexandrovski i närheten af S:t Petersburg ligger
den kejserliga, af kejsarinnan Elisabet år 1744
anlagda porslinsfabriken, vid hvilken, liksom
vid de flesta andra statsfabriker, företrädesvis
tillverkas konstartiklar, hvaraf vid utställningen
i Wien 1873 utmärkta exemplar voro att se. I S:t
Petersburg finnes äfven en annan, bröderna Korniloff
tillhörig porslinsfabrik, hvars alster äro af god
beskaffenhet. Fajanstillverkningen i Ryssland är
deremot af ringa betydenhet och hennes alster af
underordnad beskaffenhet.
I vårt andra grannland Danmark anlades redan 1772
en porslinsfabrik, som 1775 inköptes af staten och
ännu, ehuru som enskild egendom, finnes till under
benämningen den Kongelige porcelainsfabrik. Dess
tillverkningar äro af fältspatäkta porslin,
hvaruti intill de senaste åren användts kaolin från
Bornholm. De utmärka sig för stor hållbarhet samt
väl utförd modellering och målning, hvaremot godsets
färg lemnat mycket att önska, ända tills dess under
de senaste åren kaolin från Limoges börjat användas
i massan till finare artiklar. Mycket bekant är det
från denna fabrik utgångna s. k. kjöbenhavnsmönstret,
en efterbildning af de äldre meissenmönstren med
i blå färg under glasyren utförd målning. För sina
efterbildningar i biskuit af Thorvaldsens skulpturer
har denna, liksom den 1853 anlagda Bing & Gröndahls
porslinsfabrik, vunnit mycket erkännande. Denna senare
firma tillverkar sina porslin af material från Limoges
och har vid de stora utställningarna visat prof på
vackra fabrikat.
För något mer än tio år sedan anlades vid
Kristianshavn den till Frederiksberg nu mera flyttade
fajansfabriken Aluminia, som redan erhållit ett
visst omfång och hvars vid utställningen i Kjöbenhavn
1872 förevisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
