Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det benäkta porslinet - Det fältspatäkta porslinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandning af kaolin, hvitbrända kreatursben
och vittrad granit, stundom äfven af flinta och
fältspat. Materialen till massan förarbetas på
samma sätt som de, hvilka användas till den fina
fajansen. Arbetsförloppen vid föremålens drejning
och formning likna äfven dem, som användas vid
fajansens framställning, med de förändringar, som
blifva en följd af den benäkta massans lägre grad
af bildbarhet. De formade och torkade föremålen
rågodsbrännas i ugnar af samma konstruktion som
de, hvari fajansen brännes, men vanligen af mindre
dimensioner och vid en temperatur, föga lägre än den,
hvarvid det fältspatäkta porslinet brännes. De äro
under bränningen inbäddade i pulveriserad flinta
eller i sand, för att bättre kunna bibehålla sin
form. Efter rågodsbränningen äro de genomskinliga,
men med matt yta. Sedan de genom skurning och slipning
med glaspapper och sandsten blifvit befriade från
det vidhäftande kiselpulvret, förses de med en
glasyr af ungefär samma beståndsdelar, som glasyren
till fin fajans, samt glattbrännas på samma sätt som
denna. Det benäkta porslinet besitter en hög grad af
hvithet och genomskinlighet samt är i följd dels af
den större lätthet, hvarmed massan låter arbeta sig,
dels äfven af sin bränning i kiselpulver, gradare
och korrektare i formen, än förhållandet vanligen är
med det fältspatäkta porslinet. Det egnar sig äfven
i följd af glasyrens lättsmälthet och massans hvita
gräddfärg särdeles väl till finare målningar, men
besitter ej det fältspatäkta porslinets hållbarhet
och härdighet mot temperaturväxlingar.
Det fältspatäkta porslinet tillverkas af kaolin
och fältspat med eller utan tillsats af qvarts och
kalkföreningar. Materialen förmälas, blandas och
behandlas i öfrigt såsom de, hvilka användas till
fajans. Genom en längre tids förvaring på fuktigare
ställen undergår massan ett slags förruttnelse,
hvarigenom hon blir bildbarare och följaktligen
lättare att bearbeta. Detta är fallet med alla
lergodsmassor, men är ej af så stor betydelse för
dem, som i sig sjelfva besitta en hög grad af
bildbarhet. Arbetssätten äro äfven i hufvudsak
de samma som användas vid fajans. Då likväl den
fältspatäkta porslinsmassan är betydligt kortare
(mindre bildbar) än de öfriga lergodsmassorna,
äro åtskilliga afvikelser nödvändiga. Så
t. ex. användes vid denna fabrikation vanligen
den gamla sparkskifvan i stället för de med
hand- eller ångkraft drifna och för en raskare
arbetsgång beräknade drejskifvorna. Föremålen
afsvarfvas först sedan de blifvit fullkomligt torra
(hvita), ej när de äro halftorra, såsom fallet är
vid fajanstillverkningen. Vid en del fabriker sker
formningen af kannor och dylika pjeser ej genom att
i gipsformen utklappa ett blad af massa, utan på
det sätt, att ett förut uppdrejadt ämne med ett
steg uttryckes i formen. Tallrikar och kaffefat
göras sålunda, att massan drejas till en flat skål,
i hvilken formen omstjelpes, hvarefter form och skål
ställas på formskifvan samt massan uttryckes med
handen eller med en svamp och pjesens baksida utformas
antingen med en i en ställning fastsatt sjablon,
eller, sedan pjesen fått torka, genom afsvarfning.
En stor mängd föremål framställas medelst gjutning
sålunda, att den med vatten till en välling upprörda
massan ingjutes i en gipsform och, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
