Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkalierna i naturens hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men förbränna vi växten och utlaka den återstående
askan, erhålla vi alltid blott kolsyradt salt, emedan
växtsyrorna blifvit förstörda af elden, men genast
ersatts af kolsyran, ett förbränningsalster.
Kommer ett natronsalt tillsammans med klorgas,
ångor af saltsyra eller saltsyrehaltigt vatten,
bildas koksalt. Men då sådana sammanträffanden
i naturen endast mycket sällan torde förekomma,
kunna vi ej göra oss en klar föreställning om,
under hvilka omständigheter de oerhörda massor
koksalt, som dels finnas upplösta i hafven, dels som
bergsalt ligga magasinerade i jorden, en gång blifvit
bildade. Vi måste nöja oss med vissheten, att detta
så vigtiga material finnes i outtömlig mängd, att ej
blott samtliga verldshafven äro att anse som starkt
förtunnade saltlösningar, utan äfven att längesedan
uttorkade haf lemnat efter sig sin salthalt i form
af mäktiga bergsaltlager. Ja, äfven då ett sådant
saltupplag ännu döljer sig i jorden, oupptäckt af
menniskan, har det må hända redan för årtusenden
sedan påträffats af någon liten källåder på hennes
underjordiska resor; hon kan ej genomgå saltstocken
utan att genom upplösning tillegna sig mer eller
mindre deraf och framträder slutligen någonstädes i
dagen som en välsignelserik saltkälla.
Utom i förening med kiselsyra och klor uppträda
alkalierna i mineralriket äfven tillsammans med
fluor (i kryolit som fluornatrium), med salpetersyra
som salpetersyradt kali och salpetersyradt natron,
med svafvelsyra som svafvelsyradt salt i alun,
med jod som jodkalium och jodnatrium, med brom som
bromkalium och dylika föreningar. Äro de också alla
af värde för tekniska ändamål, taga dock några af dem
genom den massa, hvari de förekomma och hvarigenom
de blifva föremål for behandling på konstgjord
väg, vår uppmärksamhet företrädesvis i anspråk,
och i detta hänseende äro i synnerhet koksaltet,
kolsyreföreningarna potaska och soda, alunet,
äfvensom salpetern, såsom kali- och natronsalpeter,
anmärkningsvärda.
I gammalhistoriskt hänseende är om kali och natron
ej mycket att säga, såsom ju ock fallet är med så
många andra tekniska ämnen. De gamla grekerna hade
ett nitron, som de använde vid bykning (i stället
för såpa) och som väl förmodligen ej var någonting
annat än naturligt kolsyradt natron från afrikanska
natronsjöar. Förefaller också den vanliga berättelsen
om glasets uppfinning otrolig, lära vi dock deraf,
att nitron var en handelsvara och dess användbarhet
till glastillverkning bekant, om också som de vanliga
råämnena för glaset hos de gamla endast nämnas
aska och sand. Att af aska och kalk bereda kalilut
synes varit romarna bekant, men tvåltillverkningen
af kalilut och talg tyckes vara en germanisk eller
gallisk uppfinning. Det salt, som återstår efter
afdunstning af vanlig asklut, torde med detta lätta
framställningssätt redan länge varit bekant. Omnämdt
redan i 13:e århundradet, blef det sedermera en
handelsartikel och erhöll namnet potaska, emedan det i
följd af sin lättsmälthet måste försändas i tillslutna
krukkärl (pots). Det dröjde dock länge, innan man
kom under fund med, att man får två olika lutsalter,
allt efter som den utlutade askan förskrifver sig
från träd och landväxter i allmänhet, eller från hafs-
och kustväxter. Man använde i århundraden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
