Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potaskan - Kaustikt kali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare omkring 10 procent, förblifva tillsammans,
då denna blandning äfven är en handelsvara.
I alla dessa fall erhålla vi sålunda kaliet ur andra
hand, och det såg ut som det äfven allt framgent
skulle komma att så förblifva. Visserligen hade
man börjat att i mineralriket sjelft, i synnerhet i
fältspaten, uppsöka kaliet, men kostnaden var for
stor, och man upphörde snart dermed. Då öppnades
oförväntadt ett tillfälle att erhålla det direkt ur
jorden: det ofantliga stensaltlagret vid Stassfurt
upptäcktes, och man fann der i de ofvanpå liggande
afrymningsskikten en biprodukt af långt större värde
än koksaltet sjelft i dessa väldiga kaliförråd,
som sannolikt ej skola hinna uttömmas på århundraden.
Vid den oerhörda afdunstning af salthaltiga vatten,
som här i urtiden försiggått, utkristalliserades
helt naturligt först koksaltet och sist de lättare
lösliga salterna, hvilka derför äfven höllo sig
längst upplösta. Då bildades bland andra i stora
massor ett af klorkalium, klormagnesium och vatten
bestående salt, karnallit, hvarifrån den första
beståndsdelen genom lösning och kristallisering lätt
kan skiljas. Denna karnallit är den hufvudsakligaste
kalileverantören, och genom honom har upptäckten af
stassfurtskatterna blifvit lika vigtig för slöjderna,
som för handeln och jordbruket. Millioner centner
gödningssalt för kalibehöfvande åkerfält fraktas
derifrån, och ett antal fabriker på platsen förarbeta
klorkaliet dels till potaska, dels till salpeter. I
följd häraf är den tyska industrin nu mera ej så
mycket som förr beroende af tillgången på rysk,
illyrisk eller amerikansk potaska, och den engelska
salpetern från Ostindien finner ej mer i Tyskland
någon afsättning.
Förvandlingen af klorkalium till potaska tillgår i
allmänhet på samma sätt, som beredningen af soda ur
koksalt: råämnet förvandlas medelst svafvelsyra till
svafvelsyradt kali, detta genom glödgning med kolsyrad
kalk och kol till svafvelkalcium och kolsyradt natron,
hvarefter det sistnämda utlutas med vatten.
Sedan fyndet vid Stassfurt har man vid många andra
saltverk flitigt spanat efter samma värdefulla ämne,
men blott i ett enda fall med framgång, nämligen
vid det galiziska saltverket Kalusja, vid foten af
Karpaterna, der man upptäckt klorkalium så väl i torra
lager, som i upplöst tillstånd. Deremot har man i det
berömda bergverket Vieliczka ej blott sökt förgäfves,
utan äfven genom ett af dessa gräfningar förorsakadt
genombrott af vattnet åstadkommit stor skada.
Kaustikt kali. Oaktadt kolsyran är en ganska
svag syra, är hon dock i många fall ett hinder,
när man vill med kaliet förena andra ännu svagare
syror. Tvål t. ex. är fettsyradt kali (stearin-
eller margarinsyradt kali). Men fettsyran, som lätt
bildas af talg, olja o. s. v., när en stark bas,
med hvilken hon kan förena sig, inverkar på dessa
kroppar, är ej stark nog att i kampen med kolsyran
vinna öfverhand. Vill man derför med kali förvandla
fett er till tvål, får man ej bringa kaliet som
kolsyradt salt tillsammans med de förra, utan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
