Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kemiska förloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den följande utlutningen afskiljes på filtret. Då
enkelt svafvelkalcium ej är så olösligt i vatten,
att man genom utlutning af smältan kan vänta en
ren sodalösning, tager man redan från början något
mera kalk, än som efter beräkningen erfordras, och
åstadkommer derigenom en dubbelförbindelse, som är
olöslig i både varmt och kallt vatten.
Den råa sodan eller afsvalnade smältan bildar en fast,
slaggig massa, som för den återstående bearbetningen
måste sönderslås. Hon är af oförbrändt kol svart
eller grå och innehåller, allt efter råämnenas renhet,
blandningsförhållandet och den tid smältningen pågått,
många olika ämnen i olika mängd. Behandlingen i
ugnen kan så väl vara otillräcklig, som allt för
långt drifven, hvarför smältaren också måste vara
en erfaren och omtänksam man. Natronhalten (dels
kolsyrad, dels kaustik) utgör vanligen några och
tretio procent af det hela, och svafvelkalcium ungefär
lika mycket; dessutom förekomma i mindre mängder kok-
och glaubersalt, osläckt kalk, svafveljern, olösliga
jordsalter o. s. v. Trots denna orenhet kan dock den
råa massan redan nu användas till åtskilliga tekniska
ändamål: i tvålfabrikationen, till blekning, till
ordinära glassorter o. s. v. I detta tillstånd
förekommer hon dock nu mera knappast i handeln,
enär allmänheten afgjordt föredrager den renare
varan; alla stora fabriker lemna också endast renad,
kalcine-rad och kristalliserad soda.
Genom utlutning af den råa saltmassan i varmt vatten
afskiljas således de lösliga och användbara delarna
från de olösliga. Förfaringssätten dervid äro flera.
Man slår t. ex. sönder massan i större bitar och
kastar dessa i vattencisternerna, der massan under
omröring får stanna, tills hon fallit sönder,
hvarefter man lemnar lösningen att klarna, då luten
utpumpas i en annan cistern med ny massa, och dermed
fortfares så länge det behöfves. Stundom låter man
råmassan före utlutningen ligga någon tid i luften,
för att det i massan befintliga kaustika natronet må
upptaga kolsyra ur luften, hvarigenom de hårda
styckena sönderfalla.
Utlutningen bör vara så fullständig som möjligt,
men ändock verkställas med minsta möjliga mängd
vatten, hvarför man låter luten gå igenom flera
filtreringscisterner, den ena efter den andra,
så att hon ur hvarje kärl kan upptaga något och
slutligen, när hon lemnar det sista, är så mättad,
att hon är färdig till afdunstning. Bäst är härvid
följande inrättning. På ett trappformigt underlag
(fig. 247) står en rad af stora jernbehållare, som
fyllas med vatten och genom inledd vattenånga hållas
varma. Häfvertformiga rör leda lösningen från den
ena cisternen ned i den andra och äro så inrättade,
att de måste taga den lösning, som de uttömma vid
den ena cisternens yta, från närheten af bottnen till
den närmast högre stående; då lösningen måste vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
