Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salpetersyran - Framställningen af salpetersyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egypterna; åtminstone har man på mumiesvepningarna
funnit svarta teckningar, som voro utförda med
ett silfverbläck, hvaraf man ej utan skäl torde
kunna sluta, att de känt till den salpetersyrade
silfveroxiden (lapis infernalis) och följaktligen
äfven salpetersyran. I de gamla alkemisternas skrifter
förekommer salpetersyran under flera namn, af hvilka
aqua fortis ännu är lätt begripligt; äfven benämningen
skedvatten förskrifver sig från medeltiden.
Framställningen af salpetersyra är sålunda en mycket
enkel operation och liknar i sin nu varande form
så mycket en mängd andra dylika förfaranden och
särskildt utvecklingen af saltsyra ur koksalt, att
samma apparater kunna användas för framställning af
så väl salt- som salpetersyra.
Den äldre metoden för framställning af
salpetersyra, hvilken sannolikt äfven var den
i forntiden använda, bestod deruti, att man i
retorter glödgade en blandning af salpeter
och jernvitriol och uppfångade de sura ångorna
i afkylda förlag. Som återstod bildade sig
en blandning af jernrost och svafvelsyradt kali.
I sjelfva verket gör den nu varande tillverkningen
det samma, blott på olika sätt. Vi sönderdela
salpetern medelst svafvelsyra och få sålunda
salpetersyran med utvecklande af långt mindre hetta.
Skilnaden är blott den, att vi nu använda två
fabriker för salpetersyrans framställande,
medan våra föregångare förenade båda i en enda.
Genom glödgning af jernvitriol erhålles nämligen
äfven svafvelsyra (vitriololja); finnes
tillika salpeter, förflygtigas ej syran, utan kastar
sig i det ögonblick hon frigöres på detta salt,
förbinder sig med dess bas och frigör salpetersyran.
Då man i smått behandlar salpeter med svafvelsyra,
begagnar man sig af glasretorter och uppfångar
den öfvergående syran i ett kallt förlag. Äfven
i fabrikerna var och är ännu till en del detta
förfarande bibehållet, endast med den skilnaden,
att man så mycket som möjligt ökar retorternas antal
och storlek, så att en enda retort kan på en gång
beskickas med 80 skålpund salpeter. För att kunna
upphetta ett större antal retorter med en enda eld,
användes en så kallad galer ugn, hvaruti på båda
sidorna är inmurad en rad djupa gjutjernskittlar,
i hvilka retortkropparna, omgifna af ett sandlager,
ha sin plats. De vid retorthalsarna fästa förlagen
afkylas genom sakta och beständigt pårinnande
vatten, som i små rännor ledas till hvarje särskildt
förlag. Att härvid en eller annan glaspjes springer
sönder, kan ej förhindras. Nu mera använder man
derför ler- och gjutjernsapparater i retort-
eller cylinderform. Yår teckning (fig. 249) visar
i genomskärning en ugn med en apparat af det senare
slaget (A). Jernet angripes af syrorna vida mindre
än man skulle tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
