Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasmassans förarbetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjutning, pressning, eller, såsom det vanligen sker,
genom blåsning. De båda först nämda metoderna ha på
långt när ej det intresse, som den senare, hvilken
för glastillverkningen är fullkomligt egendomlig. Det
är derför må hända i sin ordning att först gifva
en allmän beskrifning af de vanliga sätten för
glasblåsning och de alster, som på denna väg låta
framställa sig, hvarefter vi skola egna de båda andra
metoderna ett kort omnämnande.
Hvar och en, som någon gång sett huru barn
blåsa såpbubblor, kan göra sig en temligen
klar föreställning om, huru det tillgår vid
glasblåsningen. Glasblåsaren, som alltid har en
handtlangare till sitt biträde, är utrustad med
den s. k. pipan, ett långt jernrör a b (fig. 268),
med ett munstycke af trä. I grönglashyttorna arbetar
han stående, men i hvitglashyttorna sittande på ett
slags stol eller bänk med två uppstående sidokarmar
(se fig. 262 och 277). Först doppar han pipan (»fångar
an») i den smälta glasmassan, hvaraf upptages en
klump, som han medelst rullning på golfvet formar
till en kula; denna, uppblåser han härefter något,
för att se, huru vida tillräcklig massa för det
afsedda ändamålet häftat vid. Skulle detta ej vara
fallet, doppar han pipan å nyo. Vill han
sålunda framställa t. ex. en butelj, uppblåser han
i första hand det degartade glaset till en ihålig
kula, som han medelst svängning kring hufvudet
ger en aflång form. Sedan detta skett, öfvertager
handtlangaren blåsningsbestyret, men den egentlige
formaren utbildar nu med en tång fullständigt
glaspjesen, som härunder oupphörligt kringvrides,
intrycker bottnen och nedpressar honom slutligen
lodrätt på valsplåten för att afrundas, hvarefter
han med ett kallt jern berör det ställe, der buteljen
sitter fast vid pipan, hvilket har till följd att han
lossnar. Nu tar han med en liten jernstång en droppe
glasmassa ur degeln, drar deraf en tråd, som han
ett par gånger lindar omkring buteljens mynning, och
bildar såmedelst den egendomliga valkformiga kanten,
hvarpå den färdiga buteljen ställes att långsamt
svalna. Skulle glasblåsan under bearbetningen svalna
så mycket, att hon antoge en röd färg, upphettas hon
i ett särskildt i ugnen anbragt eldhål under beständig
omvridning, tills hon blifvit hvitglödande.
Vid tillverkning af finare, i synnerhet hvitglasarbeten,
sitter formaren, såsom vi redan nämt, på bänken, medan
handtlangaren blåser och pipan allt jemt kringvrides på
en af de båda bänkkarmarna, Handtag och dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
