Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taffel- eller skifglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härigenom två halfmånformiga stycken (månglas), hvarur
ytterligare skifvor kunna utskäras. Ju skickligare
arbetaren är, desto större skifvor kan han åstadkomma,
och att döma af de prof, man ännu har qvar från äldre
tider, måste skifvor, som hållit 4–7 fot i diameter,
ofta på detta sätt blifvit blåsta. Midtstycket,
oxögat, är en liten linsformig skifva med ett
tapplikt utskott i midten, och detta glas begagnades
ofta förr till gat- och vagnslyktor, stallfönster
o. s. v. De större ur skifvan skurna styckena användas
som taffelglas, hvilket förr nästan uteslutande
framstäldes på detta sätt. Nu mera är denna metod
fullkomligt undanträngd af en annan, enligt hvilken
skifvan ej formas medelst centrifugalkraften, utan
genom helt andra förfaringssätt, som här nedan skola
beskrifvas.
Skall taffelglas blåsas, häftas en betydligare mängd
af den smälta glassatsen, omkring två skålpund,
vid knappen på pipan. Då så mycket ej på en gång kan
anfångas, företages indoppningen i flera omgångar,
mellan hvilka glasämnet dels i luften och dels genom
påsprutning med vatten bringas till en viss grad af
afsvalning. För att beqvämare kunna handtera pipan
med det vidhäftande ämnet, står glasblåsaren antingen
på en upphöjning öfver golfvet, eller framför en
fördjupning i arbetsrummet (fig. 279). Vid blåsningen
antager ämnet först den vanliga päronlika formen,
som genom allt emellanåt förnyad uppvärmning, genom
pendelartade svängningar i golffördjupningen, genom
rullning o. s. v. gestaltar sig till en i båda ändarna
sluten ihålig cylinder. Sedan glaset blifvit utblåst
tillräckligt tunt, öppnas cylindern genom en viss
manipulation först i den nedre ändan, hvarefter han
genom ytterligare svängning ännu mer förlänges. Derpå
afjemnas kanterna med saxen, och pipan åtskiljes på
vanligt sätt. Sedan derefter äfven den öfre ändan
(s. k. kappan) blifvit öppnad, uppskäres cylindern
längs efter med ett glödgadt jern eller med diamant.
Efter dessa förberedande arbeten kommer den sålunda
öppnade cylindern i sträckugnen. Denna består
af två afdelningar: eldrummet och det deröfver
liggande sträckrummet. I det senare inträder
lågan genom några i hvalfvet anbragta öppningar och
åstadkommer här en temperatur, som väl kan uppmjuka,
men ej smälta glaset. Medan cylindrarna med den
uppristade sidan uppåt småningom framskjutas i
ugnen, komma de slutligen den ena efter den andra
till ett ställe, der den af eldfast lera brända
sträckstenen ligger. Här blir cylindern snart
uppmjukad, upprullar sig i detta tillstånd af
sig sjelf och blir ytterligare af sträckaren med
passande verktyg utjemnad och polerad. För finare
glas är sträckstenen betäckt med en särskildt för
ändamålet förfärdigad tjock glasskifva, hvarigenom
taffelglasen blifva vackrare; men härtill fordras en
större skicklighet vid arbetets utförande, på det ej
en sammansmältning mellan den öfre och undre skifvan
må ega rum. Omedelbart bredvid sträckrummet befinner
sig kylrummet, dit glasskifvorna genom en smal öppning
under skiljeväggen inskjutas. Så snart de afsvalnat,
uppresas de och ställas på kant mot jernstänger, tills
kylugnen är full, då han tillslutes och lemnas att
långsamt afsvalna. Spegelglas deremot måste afkylas
i liggande ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
