Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Millefiori och petinet - Emaljglas. Glasmosaik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oftare fullkomligt färglösa, men det oaktadt alltid
af en vacker effekt. Det fina nätverk, som synes i
det inre af dessa färglösa glassaker, består endast
och allenast af regelbundet grupperade rader af
luftblåsor, och så gåtlik företeelsen än kan synas, är
dock saken i sig sjelf temligen enkel. Framställningen
begynner dermed, att åtskilliga smärre stafvar
af färglöst glas ställas i kretsform bredvid
hvarandra och provisoriskt sammanbindas, t. ex. med
en fin mässingstråd. Härefter tagas de på pipan och
sammansvetsas så, att en något refflad hålcylinder,
ett rörstycke, bildas, som under upphettning vrides
på det sätt, att refflorna komma att löpa bredvid
hvarandra i skruflika vindlingar. Skjuter man nu
två sådana cylindrar, som hvardera äro vridna åt
motsatt led, in uti hvarandra samt förenar dem genom
upphettning och slutligen förstärker dem medelst
indoppning i glasmassan, kommer en liten luftblåsa
att qvarstanna i hvarje fördjupning, som bildas,
der två refflor korsa hvarandra. Den stora mängden af
dessa luftblåsor och deras nätlika gruppering gifva
en särdeles vacker anblick.
Ett annat konstalster af glasfabrikationen, som
förtjenar omnämnas, äro de s. k. inkrustationerna. På
många böhmiska glasartiklar ser man nämligen mynt
eller medaljer, med utseende af silfver eller guld,
insmälta i glasmassan. Af så ädelt material äro de
visserligen ej, ja, de äro ej ens alls af metall,
utan helt enkelt aftryck af en anspråkslös hvitfärgad
ler- eller porslinsmassa. Arbetaren intrycker dessa
kopior i den mjuka glasmassan och öfverdrager
henne derefter med ett glasskikt. Ar det senare
färglöst, kommer det aftryckta myntet att få en
silfverhvit färg; en guldlik får det deremot,
om glasöfverfånget är gulfärgadt. Men hvarifrån
kommer då metallglansen? Härpå ger fysiken följande
förklaring. Emedan glasskiktet ej är i någon närmare
förening med den underliggande kopian, utan endast
helt lätt beror de utskjutande ojemnheterna af hennes
yta, finnes således emellan båda kropparna ett mycket
tunt luftlager, som förorsakar en reflexion af ljuset,
en fullständig spegling, sådan vi vanligen endast se
hos metaller och för hvars rätta natur vi i andra
bandet af detta verk redogjort. En daggdroppe, som
sitter på ett gr of hårigt, filtartadt växtblad,
glimmar, som bekant, likt silfver, och detta
fenomen har ej blott samma förklaringsgrund som det
föregående, utan var just det, som gaf den böhmiske
uppfinnaren iden till inkrustationen. På detta sätt
kunna ofta genom en skarp iakttagelse och eftertanke
äfven de mest alldagliga företeelser få en intressant
tillämpning.
Emaljglas. Glasmosaik. Färgade glas, mer eller mindre
genomskinliga och tillverkade i ändamål att tjena
till framställning af mosaik, perlor och mångahanda
andra dylika glasarbeten, kallas emaljer. Särskildt
förstår man härmed materialet till de glasmosaiker
af en underbar skönhet, som under medeltiden och i
synnerhet i de byzantinska länderna uppstodo och ända
till vår tid ofta i oförminskad friskhet bibehållit
sig. Den venezianska glasindustrin var ej mindre än
genom sina öfriga glasarter berömd för fulländningen
af sina emaljer, som hon till målningarnas utförande
sände till vidt aflägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
